v
vexten och deraf härflytande hungers-
nöd; men hufvudsakliga orsaken här-
leder sig från de allmänna utskylder-
nas öfverdrifna höjd, som så under
tryckt jordhbrukaren, att han verkli-
gen blifvit blottad på förmåga att
sköta sin jord och äger således ej eller,
såsom utfattig, kredit att anskaffa sig
lifsuppehälle. Det har i flere år
så tillgått, att om hösten, för att
kunna, så vidt möjligt, afbörda sine
allmänna utlagor, har den mindre be-
medlade jordbrukaren, — och af så-
dana utgöres mängden, — måst för
underpris sälja både säd och krea-
tur. och sedan om våren å auctioner, så
länge crediten räckt, återköpa dem ofta
för 50 ja till och med 100 procents högre
pris. Detta är i orten allmänt bekant;
och ingen med sak kännedom och efter-
tanka anser nöden, efter ett sådant
förhållande, härflyta blott af ett års
mindre gynnande väderlek för grödan,
utan ursprungligen från de oformliga
statsbördornas storhet, som sugit all
must och kraft från orten. Att så
är skulle ganska klart och åskådligt
ådagaläggas genom en omständlig spe-
cifik uppsatts på den afkastning ett
skattskylldigt hemman rimligen, af
medelklassen, kunde gifva, och alla
ty åtföljande onera och utgifter.
Man skulle deraf jemväl finna att det
är Staten och Presterskapet, som så
vida äga krono-skaltejorden, som de
äga juridisk rätt uttaga den inkomst
jorden gifver, äfven då hemmanen
uti missväxtår lemna ingen afkastning.
Om den så kallade hemmansägaren
brister i betalningsskylldigheten, är
han ju genom fastighetens utmätning
skiljd vid hus och hem. De accorder
beträffande Presträttigheterpe , som
Kyrkoherdarne i en del församlingar,
genom sina connexioner med Krono-
betjening och Landshöfding, högt upp-
drifvit, och hvilka skola fullgöras,
utan afseende. på missväxt, äro stun-
dom mycket bidragande till jordbru-
karens undergång.
Jngen belägenhet är således hårdare
än den obemedlade skattehemmans-
ägarens, Tigga kan han ej som fastig-
hetsägare; fattigunderstöd kan han
så mycket mindre få, som han sjelf
för sitt hemman måste utgifva sådant.
Han måste genom ett ansträngdt mödo-
samt arbete vid högst tarflig och njugg
föda sköta jorden, och bära räddhåga
under uppbördstiden för hvarje frä-
mande person. som nalkas hans boning,
hvilken han. har anledning förmoda
komma att utpanta de talrika ut-
skylder som han ej mäktat betala,
AT? omar LÄ 2 ha fsadetadaoöon Lan
i