v vexten och deraf härflytande hungersnöd; men hufvudsakliga orsaken härleder sig från de allmänna utskyldernas öfverdrifna höjd, som så under tryckt jordhbrukaren, att han verkligen blifvit blottad på förmåga att sköta sin jord och äger således ej eller, såsom utfattig, kredit att anskaffa sig lifsuppehälle. Det har i flere år så tillgått, att om hösten, för att kunna, så vidt möjligt, afbörda sine allmänna utlagor, har den mindre bemedlade jordbrukaren, — och af sådana utgöres mängden, — måst för underpris sälja både säd och kreatur. och sedan om våren å auctioner, så länge crediten räckt, återköpa dem ofta för 50 ja till och med 100 procents högre pris. Detta är i orten allmänt bekant; och ingen med sak kännedom och eftertanka anser nöden, efter ett sådant förhållande, härflyta blott af ett års mindre gynnande väderlek för grödan, utan ursprungligen från de oformliga statsbördornas storhet, som sugit all must och kraft från orten. Att så är skulle ganska klart och åskådligt ådagaläggas genom en omständlig specifik uppsatts på den afkastning ett skattskylldigt hemman rimligen, af medelklassen, kunde gifva, och alla ty åtföljande onera och utgifter. Man skulle deraf jemväl finna att det är Staten och Presterskapet, som så vida äga krono-skaltejorden, som de äga juridisk rätt uttaga den inkomst jorden gifver, äfven då hemmanen uti missväxtår lemna ingen afkastning. Om den så kallade hemmansägaren brister i betalningsskylldigheten, är han ju genom fastighetens utmätning skiljd vid hus och hem. De accorder beträffande Presträttigheterpe , som Kyrkoherdarne i en del församlingar, genom sina connexioner med Kronobetjening och Landshöfding, högt uppdrifvit, och hvilka skola fullgöras, utan afseende. på missväxt, äro stundom mycket bidragande till jordbrukarens undergång. Jngen belägenhet är således hårdare än den obemedlade skattehemmansägarens, Tigga kan han ej som fastighetsägare; fattigunderstöd kan han så mycket mindre få, som han sjelf för sitt hemman måste utgifva sådant. Han måste genom ett ansträngdt mödosamt arbete vid högst tarflig och njugg föda sköta jorden, och bära räddhåga under uppbördstiden för hvarje främande person. som nalkas hans boning, hvilken han. har anledning förmoda komma att utpanta de talrika utskylder som han ej mäktat betala, AT? omar LÄ 2 ha fsadetadaoöon Lan i