MUSIK.
Fröken v, Schoultzs concert sistlidne
kördag var så talvikt besökt som den
unga concertgifverskans utmärkta ta-
laog förtjevar, och den varma hyll-
ning som egnas hennes sång så ofta
bon uppträder, uteblef ej heller denna
afton. Enligt aföchen borde hon sjun-
ga trenne nummer, och sist deribland
dena för hennes röst så fördelaktiga
Schwertzer Bue. Men hon gjorde sina
åhörare en ganska angenäm öfverask-
ming. Knapt hade de sista tonerne af
Schweitzerbuen tystnat, och Fröken
Sehoultz tackat publiken för de lifliga
hbifallstecken hvarmed den helsades, förr--
än hon satte sig till pianot och sjöng
en Italiensk ar, en ganska intagande
egmposition, den hon accompagnerade
på ett sätt som vittnade att hon äf-
ven här ej var på orätt ställe. Publi-
kens bifall åt executionen stegrades, af
erkänsla för denna oförmodade tillök-
ming i aftonens nöje, till full storm.
Fröken Schoultzs röst har, serdeles
i de höga och låga tonerne, en ut-
märkt vacker timbre. De mellanlig-
gande hafva icke alldeles samma klang-
fullhet och rundning. Fördelarna af
det nya Italienska maneret, ledighet
och behag vid öfvervinnandet af de
mest halsbrytande svårigheter, eger
Fröken Schoultzäfvenihög grad. Detta
är manerets vackra sida; men det har
äfven sin skuggsida. Öfverlastningen
med fiorviturer, stundom till den grad
att themat är oigenkännligt , de abrup-
ta, mindre naturliga öfvergångarne
från ett döende piano till ett med
högsta styrka utstött forte, den nästan