de Tant Minerva äfven kritiserat miBa anrättningar; men detta exempel anstod icke Favorit-Redaktörn att följa. Tant Minerva, denna hbjertans aulliga och gladlynta Matrona, är allmänt berömd för vidsträckta insigter i matlagningen, för en fin smak, för en utsökt god och bepröfvad digestion, för en långvarig och trägen praktik i köket — med ett ord, hon är en af Rikets agtningsvärdaste hushållerskor. Mot. en så qvalifierad verson visar hvilken Hofmästare som helst honneur de dame, och emottager tacksamt hennes anmärkningar, som alltid äro upplysande i kok-konsten. Men att Fåvorjit-Redaktionen — detta .magra monstrum, som ej vet head ett skafferi vill säga och ej en gång förstår att lägga lök på laxen, vill hålla tal om en dind, en supd, en dejeund — sådant kan förarga hvar kristen själ. Att så blotta sin svaghet är, i det ringaste sagt, ickepolitiskt. Den simplaste kock sätter sig öfver allt prat af en sådan Redaktör; och hvarföre skulle det väl då agtas af Värden vid Riksdinen.