på intet sätt smickra deras Högheters egenkärlek. — För resan till Paris var man föranlåten att för dem och deras svite hyra en egen diligence, som kostad omkring 1,200 francs. Om man under vägen just icke bemött dem som Prinsar, har man åtminstone låtit dem betala som sådana. Det är en ledsam sak för afsatta Furstar, alt utomlands icke ega kredit. Vid ankomsten till Paris fäste Prinsarne i synnerhet sin uppmärksamhet på husens storlek, som de trodde vara Seraljer. Den beständiga rörelsen på gatorna, så contrasterande emot de Asiatiska Städernas ödsliga lugn, sysselsatte dem mycket. Men deras förundran öfver att i midten af en så folkrik stad, och som för dem blifvit så berömd, icke ådraga sig mera uppmärksamhet , har ej varit ringa, och fortfar ånnu. Den förening af egoism och frihet som utmärker de Europeiska stora Städerna, synes dem vara långt under sederna i Orienten, der anseendet mätes efter klädernas pragt, — Emedan det kostar att lefva i Paris som Prinsar, så vänta de med mycken otålighet att af Fransmännes konung få emottaga den dyrbara Firmanen; men Ministeren synes aldeles icke angelägen att utfärda någon sådan.