kallade studentsången, ej olika de Tyska Operornas tunga Cavalleri eller den Ballet personal, 30m i större städer endast användes i massa, för att göra de allmännaste pas, men sedermera under ferierna uppträda som första figuranter i någon småstad. De öfriga åter, som icke med sin röst, utan blott med sin närvaro spridde glans på den sollenna akten, lära till största delen hafva varit det slags Herrar, som man här ser hela dagarna vistas i ridbyxor och kragstöflar, och som nu ville uttrycka sin vördnad för Hr Öfver-Hof-Stallmästaren. Hvad den omständigheten beträffar, att just folksången afsjöngs, härrörde det förmodligen deraf, att denna, såsom -här oftat sjungen, troligen var det enda sångstycke desse Herrar trodde sig om att kunna utföra. Straxt efteråt berättades det temligen allmänt, dels att Herr Landshöfding Kremer gett anledning t till serenaden, dels att cen af de större Nationernas curatorer begärt curatorsconvent härom; men som dessa rykten, dels af ett förklarande af Herr Landshöfdingen, i Correspondenten, dels af Magister Spångberg å samtlige Curatorernas vägnar i Nya Argus blifvit vederlagde, lära de väl höra till klassen af de ogrundade. — H. H. W. Upsala d. 9 April 1831. Studerande af — — Nation.