F3aleidoskop,
Vi saknade i går tillfälle att med
cena anmärkningar beledsaga en in-
sänd uppsats, hvilken vi inlogerade i
cn af våra spalter, icke för det vi gil-
lade hvad deri förekommer, utan
tyertom för att visa ett prof på den
ensidighet och intolerans, som ofta
vidhäftar våra musikvänner, och stun-
dom kan åtfölja en sann och varm
körlek för konsten. En stackars A-
matör på tredje raden har, enligt
sin egen utsago, på spektaklet i förr-
går haft den oturn att oaktadt ettif-
rigt arbetande, icke kunna förmå
hela Operasalongen att åtfölja hans
vink och applådera åt Dalayracs skö-
na ouverture till Leheman eller fän-
gelsetornet i Neustadt, öfver hvilket
stycke han ger ett fördelaktigt och
rättvist omdöme. Häröfver har han
blifvit så förbittrad, att han icke al-
Ienast kastar handsken mot publiken,
ntan äfven sökt en bundsförvandt i
den fruktansvärde Riddarhus-talare,
som en gång i afsigt att degradera
Stockholms-publikens smak förvisade
den till theatern i Södertelje.? Man
kan med allt rättvisande åt Dalayracs
utmärkta förtjenster, knappt gå längre
uti ofördragsamhet. Att vår publik
ingalunda saknar sinne för musikens
njutning, bevisas bäst af den omstän-
dighet att så ovanligt: många concer-
ter kunnat gifvas denna vinter, all-
tid för en talrik samling åhörare, då
icke serskilda tillfälligheter mellan-:
kommit.
I mot detta faktiska bevis har den
stackars amatörens skrapa icke myc-
ket al betyda. Man kan njuta af ett
skönt stycke utan att dänga ihop hän-
derna. Skrapan synes ock alltför gene-
rel, enär det kan vara ovisst, huruvida
man icke på femte raden var under
ouverturen sysselsatt att klappa åt-
minstone hvarandra. - Den stackars
amatören synes, liksom Kommendan-
c
a
(