j rg POL NAR I LL av Juri nal Lillina med. salvia, lök, kryddor, skinka, vin, vatten och andra ingredienser, och gjorde sålunda en blandning af omkring två kannor, som han lät frambära på sitt bord, och som skulle föreställa den siamesiska anrättningen. Gästerne berömde soppans utomordentligt goda smak, under det Quin sjelf förebar illamående för att slippa äta deraf. Aftonen tillbragtes glättigt, och då afskedstimman nalkades, uppdrog hvar och en af de närvarande sin plånbok för att deri uppskrifva det så länge efterlängtade receptet. Quin påstod då att han ej kunde påminna sig hafva lofvat att meddela det; men gästerne åtnöjdes ej med denna ursäkt. De stängde dörren och förklarade att hvarken han eller de skulle lemna rummet förr än han uppfyllde sitt löfte. Quin tvekade, sökte att gäcka deras nyfikenhet, och vägrade i det längsta alt tillfredsställa dem. Slutligen, då han såg att otåligheten hade nått sin höjd, låtsade han gifva vika för deras enträgenhet, men under uttryckligt förbehåll, att det endast skedde emedan ban blifvit tvingad dertill. Nå väl då, mina herrar!? sade han, först tager man ett par gamla stöflor! — Huru! ett par gamla stöflor? — Ja! ju äldre de äro dess bättre (de näårvarande sågo på hvaranannan med förundran); skaften och sulorna afskäras och läggas i blöt i ett kärl med vatten (stum förvåning); lädret sönderskäres sedan i mycket små bitar, och alltsammans lägges uti en kittel med 23 kannor vatten. — Hvad säger Ni Quin? utropade alla gästerna, vill Ni inbilla oss att den soppa, som vi här ha ätit, var tillagad af gamla stöflor? — Ja visst, mina herrar, svarade Quin; och om J så åstunden skall min kokerska få besanna hvad jag sagt. Detta bevis behöfdes ej Quins allvarsamma min, den köld hvarmed han yttrade sig, voro tillfyllest. Hastigt mnålade sig på alla ansigten fasa och förtviflan; gästerne trodde sig hafva fått förgift.. Quin gissade deras förmodan, -och försäkrade dem att den middag de hade intagit hos honom ej vore det ringaste skadlis för helsan; men i fall de trodde; sig kunna må illa deraf, så vore grannskapet ett apothek till deras tjenst. Detta råd följdes genast. Fruktan segrade öfver harmen. De 4togo sina hattar, skyndade om hvarannan utför trappan och sprango i kapp till apotheket. Ipecacuanna-pastiller och andra kräkmedel begagnades, -och snart funno de sig befriode från den Sia