j rg POL NAR I LL av Juri nal Lillina
med. salvia, lök, kryddor, skinka,
vin, vatten och andra ingredienser,
och gjorde sålunda en blandning af
omkring två kannor, som han lät
frambära på sitt bord, och som skul-
le föreställa den siamesiska anrättnin-
gen. Gästerne berömde soppans ut-
omordentligt goda smak, under det
Quin sjelf förebar illamående för att
slippa äta deraf. Aftonen tillbragtes
glättigt, och då afskedstimman nalka-
des, uppdrog hvar och en af de när-
varande sin plånbok för att deri upp-
skrifva det så länge efterlängtade re-
ceptet. Quin påstod då att han ej
kunde påminna sig hafva lofvat att
meddela det; men gästerne åtnöjdes
ej med denna ursäkt. De stängde dör-
ren och förklarade att hvarken han
eller de skulle lemna rummet förr
än han uppfyllde sitt löfte. - Quin
tvekade, sökte att gäcka deras nyfi-
kenhet, och vägrade i det längsta alt
tillfredsställa dem. Slutligen, då han
såg att otåligheten hade nått sin höjd,
låtsade han gifva vika för deras en-
trägenhet, men under uttryckligt för-
behåll, att det endast skedde emedan
ban blifvit tvingad dertill. Nå väl
då, mina herrar!? sade han, först
tager man ett par gamla stöflor! —
Huru! ett par gamla stöflor? — Ja!
ju äldre de äro dess bättre (de näårva-
rande sågo på hvaranannan med för-
undran); skaften och sulorna afskäras
och läggas i blöt i ett kärl med vat-
ten (stum förvåning); lädret sönder-
skäres sedan i mycket små bitar, och
alltsammans lägges uti en kittel med
23 kannor vatten. — Hvad säger
Ni Quin? utropade alla gästerna,
vill Ni inbilla oss att den soppa, som
vi här ha ätit, var tillagad af gamla
stöflor? — Ja visst, mina herrar,
svarade Quin; och om J så åstunden
skall min kokerska få besanna hvad
jag sagt. Detta bevis behöfdes ej
Quins allvarsamma min, den köld
hvarmed han yttrade sig, voro till-
fyllest. Hastigt mnålade sig på alla
ansigten fasa och förtviflan; gästerne
trodde sig hafva fått förgift.. Quin
gissade deras förmodan, -och försäkrade
dem att den middag de hade intagit
hos honom ej vore det ringaste skad-
lis för helsan; men i fall de trodde;
sig kunna må illa deraf, så vore
grannskapet ett apothek till deras tjenst.
Detta råd följdes genast. Fruktan
segrade öfver harmen. De 4togo sina
hattar, skyndade om hvarannan utför
trappan och sprango i kapp till apo-
theket. Ipecacuanna-pastiller och an-
dra kräkmedel begagnades, -och snart
funno de sig befriode från den Sia-