iåg och död i England. Man läser den med intresse, emedan händelsen fortgår med raskhet och är ledigt berättad; men egentligen inser man just icke hvad hela det Norrska fälttåget har med den Bohuslänska folksagan : att göra. I sjelfva iden af en folksaka ligger något luftigt, något sväfvande och fantastiskt, hvilket visserligen icke helt och hållet uttränger de historiska karaktererna, men likväl omger dem med ett skimmer, hvilket icke bör af den stränga historien förskingras. Historiens och poäsiens gestalter äro, såsom mejselns och penselns, af alltför olika natar, för alt stängas inom samma rum. Visserligen äro målaren och bildhuggaren bröder, den ene lånar ofta fullkomligheter och bebag af den andre, men, om den ene bör icke försöka att gifv asina marmorbilder färgornas glans bör ock den andre icke förkasta färgspelet för formernas bestämdhet. I Hr E—ds Novell är den förra delen en historisk — icke tafla, utan — stenbild, och dennna är sammanfäst med cn saga, — en målning — hvilken dock blifvit afklädd det fantastiska, för att icke alltför mycket skära af emot den förra. Stilen är god, men mera historisk än romantisk , hvarföre den, i synnerhet i början, förefaller något torr. Romarskölden, Romans af Oskar Patrick Sturzenbecker, är mera poetisk, efter den är — på vers. Liksom i Or E—ds saga, förekommer här en flykting från Norige under förföljetserna mot Hedendomen i början af det Christna tidevarfvet. Vers-arten är depsamma som i Tegners Axel. Herr S. härmar så helt och hållet det stora mönstret, att allt, som i hans pocm kan vara vackert och behaga endast derföre gör intryck att det väcker reminiscenser af det förra. Det är alltid en imitatörs naturliga öde, att icke få njuta äran af det vackra, som han Jånat, men deremot i dubbelt mått uppbära bristerna, som härröra från bonom sjelf. Iittills har Hr Assar Lindeblad, genom små Blekingsblommos och månskensnättev, vunnit det egna anseendet af Tegners förste efterhärmare. Det tyckes dock nu, som lir S. skulle hafva lust att göra honom rangen stridig. Emellertid är det väl icke omöjligt att en uvg poet, om han äfven gått vilse på första steget af sin bana, derföre kan framdeles utbilda sig till klarhet och sjelfstän