LITTERATUR.
Den med vår historia började när-
mare bekantskapen, som blifvit ett.
föremål för de bildade klassernas be-:
mödanden, har också föranledt för-.
fattarne att, innan de företaga sig
att anrätta något af Fäderneslandets
minnen (ju mera sgönderhackadt och
förtunnadt med aganippens vatten, de-
sto bättre)! något undersöka sjelfva
materien. Man skrifver icke mer så-
dana sagor, som Gustaf Wasas kär-.
lekshändelser, Ebhbba Brahes dito och
flere det förflutna sjuttonde seklets och
den förflutna smakens sentimentala fo-
ster, inom hvilkas trånga omfång de
arma historiska personerna pinas att
sucka och knäböja som förtviflade
Celadoner eller gråta och låta kyssa
sina händer, som bedröfvade Chlorin-:
dor. I stället tyckes det, som det nu:
vore modernt att endast hålla sig vid
de historiska facta, och nödtorfteligen
fukta deras torrhet med något rim-
vatten. Men det egentligen poetiska
elementet i bistorien är icke så lätt
att fånga och bevara: det bortsköl-
jes så snart vid uppstufningen af poe-
tiska soppor och prosaiska fricässcer!
Om det skall frodas i vitterhetens
biomstergård, måste det uppfattas i
naturlig sa grupper, framställas med lef-
vande åskådlighet.
Tvenne nya små arbeten hafva ny-
ligen uppträdt på vår btterära Hori-
zont och med det cna ett nytt namn,
om hvilkets framtida storhet, vi den-
ua gång, liksom iallmänhet Heimdall,
icke våga upplåta vår mun till pro-:
fetior.
Bergflickan på Oroust eller den si-
ste Hedningen från Norrige, Bohus-
länsk folksaga af J. E—d är en bi-
storisk novell. Den behandlar med
mycken sakkännedom och historisk
kunskap Harald Hårdrådes sista krigs-