Talaren föreslog härefter, och iän-
damål att lagen måtte erhålla någon
kraft att förekomma. Bourbonernes å-
terkomst, det all gemenskap eller skrift-
vexling med denna ätt borde straffas
med landförvisning, och en förnyad
förbrytetse med deportation.
Det öfriga af discussionen som an-
gick den afsatta familjens egendom
uteclemna vi, såsom mindre intressant.
Sådant är det sammandragna inne-
hållet af denna debatt.
Vi kunna icke lemna detta ämne utan
att erinra Läsaren, huru Post- och
Inrikes Tidningen i dess gårdags-blad,
den enda utflykt af egna reflexioner,
som der under detta årets lopp egt
rum, om vårt minne icke bedrager oss ,
omnämner dessa yttranden såsom vär-
diga skräckregeringens mest rysliga De-
riod. Post- och Inrikes Tidningen
synes härvid hafva glömt, att hvad
Talarne i Fransyska Kammaren före-
slogo utgör ett lindrigare straff än
hvad som här i landet finnes stadgadt
genom 1812 års förbud emot all ge-
imenskap med f. d. Konungen Gustaf
Adolf och dess ätt, hvilket förbud in-
nehåller både landsförvisning och spö-
straff. Vi äro öfvertygade att Post-
och Inrikes Tidningens Redaction hvar-
ken will eller vågar påstå, att detta
förbuds emanerande härstädes tillkän-
npagaf någon skräckregering. Gustaf
Adolfs vanvettiga handlingssätt kan lik-
väl icke i moraliskt afseende jemföras
med den fega menedaren Carl X :s,
som icke nöjde sig med att kränka
de rättigheter han besvurit, utan ock,
för att kunna få kränka dem, lät
skjuta på sina .undersåter. Kan man
längre undra om denx vältänkande ler
och harmas åt den ömkansvärda räd-
sla och ensidighet, som råder i Post-
och Inrikes-Tidningens artiklar?