Talaren föreslog härefter, och iändamål att lagen måtte erhålla någon kraft att förekomma. Bourbonernes återkomst, det all gemenskap eller skriftvexling med denna ätt borde straffas med landförvisning, och en förnyad förbrytetse med deportation. Det öfriga af discussionen som angick den afsatta familjens egendom uteclemna vi, såsom mindre intressant. Sådant är det sammandragna innehållet af denna debatt. Vi kunna icke lemna detta ämne utan att erinra Läsaren, huru Postoch Inrikes Tidningen i dess gårdags-blad, den enda utflykt af egna reflexioner, som der under detta årets lopp egt rum, om vårt minne icke bedrager oss , omnämner dessa yttranden såsom värdiga skräckregeringens mest rysliga Deriod. Postoch Inrikes Tidningen synes härvid hafva glömt, att hvad Talarne i Fransyska Kammaren föreslogo utgör ett lindrigare straff än hvad som här i landet finnes stadgadt genom 1812 års förbud emot all geimenskap med f. d. Konungen Gustaf Adolf och dess ätt, hvilket förbud innehåller både landsförvisning och spöstraff. Vi äro öfvertygade att Postoch Inrikes Tidningens Redaction hvarken will eller vågar påstå, att detta förbuds emanerande härstädes tillkännpagaf någon skräckregering. Gustaf Adolfs vanvettiga handlingssätt kan likväl icke i moraliskt afseende jemföras med den fega menedaren Carl X :s, som icke nöjde sig med att kränka de rättigheter han besvurit, utan ock, för att kunna få kränka dem, lät skjuta på sina .undersåter. Kan man längre undra om denx vältänkande ler och harmas åt den ömkansvärda rädsla och ensidighet, som råder i Postoch Inrikes-Tidningens artiklar?