och icke minskade något af storheten i 1930 års revolution. Frågan hade i sjelfva verket oåterkalleligen blifvit afgjord den dag, då kammaren fattade beslutet om den äldre Bourbonska grenens afsättande, och uppsatte på thronen den Furste, som stridde vid Jemappes, i stället för den som conspirerade i Coblentz. Ett halft sekel hade redan sett samma familj tre gånger landsflyktig ur Frankrike, och strömmar af blod hade runnit för denna dynasti. Den skakning som dess flere fall åstadkommit på Europas öfriga throner, hade visat folken och Konungarne hvad den kostat dem. (Bravo!) Om någon absolut omöjlighet funnes bevisad, så vore det den af en tredje restauration i Frankrike. Men olyckligtvis vore det mindre säkert att den fallna dynastien uppgåfve allt hopp att återvinna hvad den kallade sina rättigheter, och att det lilla antalet af deras anhängare afsade sig sina förhoppningar och upproriska planer. Den Florentinske Historieskrifvaren hade sagt en sorglig sanning; den att en stat, som krossar despotismens ok och återtager sin frihet, har alla de besegrade till fiender, och likväl icke alla de segrande till vänner, De som hafva lefvat af den fallna Styrelsens missbruk, säger han, använde alla möjliga medel att återställa Fursten i det regervingssätt, under hvilket de möjligen kunpna hoppas att återvinna sina rikedomar och sitt anseende; och då en fri nations regering endast med mycken urskiljning och sparsamhet bör utdela tjenster och äreställen, är det svårt att tillfredsställa alla de personer som tro sig värdiga att ihågkommas. Detta behöfde väl icke egentligen befaras i Frankrike, der det sublimaste draget i hela Julii-revolutionen. var folkets oegennyttiga uppoffring som åstadkommit den. Men en vis styrelse borde alltid vara på sin vakt emot fienderna till dess grundsatser; och i detta afseende hade man. från den förra revolutionen vinkar och hågkomster som icke Bborde gå förlorade för den närvarande. Behöfde Talaren väl erinra om den långa. serenad af intriger, anslag och försök af alla slag, som orsakat oro och split inom. fäderneslandet, de främmande bajonetter som man tiggde vid alla hof, för att sönderslita: fosterjorden , och dessa hotelser om hämnd, som retade passionerna och framkallade de förfärliga repressalier, hvarigenom 1789 års revolution förlorade den frnatA a L oc Aa