oss, och det sednare — få vi tilläg-
ga — har händt Fäderneslandet. Dess
sista kvaftansträngning om och till
Aftonbladet, röjer tydligt huru dess
vrede i ett föregående N: r, för det Af-
tenbladet, i en suntimarisk uppgift om
en pöbelsamling i Paris, underlåtit
att omnämna insfagningen af några
Dyska fönsterr utor, stegrals ända till
raseri genom Vår up ptäc kt af dess e-
get: taskspeleri med Hertig de Cazes
tal, och stympandet af nyheten om
upploppet vid St. Germain PAuxerrois.
De mest bizarra bilder spöka för Fa-
vorit-Bladets fantasi, och det synes,
som dess tankarf, fordom: så utmärkte
för sin loyautt, numera uppsagt lo-
gican all tro och lydnad.
Sålunda skådar det bigotta bladet, ian-
davom, huru vi tagit det republikan-
ska regeringssättet tillurbilds; huru ett
kotteri, härdat sig, alt det, midt i
vinterkylan kan, blottadt inför all-
näänheten, göra sina upptåg. Bladet
jellrar om släta Jigurers om ur-
sinniga Journaler, (hvartill vår gam-
Ia Svenska krasslare väl icke lär rväk-
nas; om knep, käppar, pistoler och
ickesanningar, saint 2ev slutligen en
vink huru Favorit- Bladets mötstån-
dare skola stå i samband med an-
dra länders revolutionirer Hkasom
det sjelf står med andra länders visio-
närer. Att skåda spöken midt på lju-
sa dagen tyckes ock i vårt land vara
det enda bevis på nit, trohet och
verksamhet, som absolutismens vän-
ner mägta åstadkomma; och vi tvif-
la derföre icke att åtminstone alla vid-
skeppliga käringar i Riket skola slu-
ta sig till deras förnäma leder, så snart
de hemkommit efter den nyss anträd-
da skärthorsdagsfärden.
Favorit-Bladet uppmanar oss trott-
sande, alt ådagalägga det Bladet
stympat OÖfverste Cadoudals bref). Vi
hafva ju redan i förra månaden för-
klarat det vi erfarit att Fäderneslan-
det icke rådde för stympningen, hvar-
till skulden låg hos dess mönster, Ga-
) Orden i Fäderneslandet lyda: Det
väsentliga är alt vi icke stympat
berättelsen, hvilket vi bestämdt
förneka: — — Den som kan ut-
trycka sig så, borde lagom stolti-
sera öfver författaretalang. För-
fattaren nekar att hanicke stym-
pat brefvet, hvilket, enligt logå-
ska och grammatikaliska reglor,
är detsamma som cti påstående
att han gjort det.
En dylik stilistisk talang röjer
sig äfven 1 Fäderneslandets pe-
dantiska benämning af månader-
na, (tt. ex. det så samvetsgranna