ur handlingar, som voro allmänt och officielt bekanta, hämta skäl för sin öfvertygelse. En värd motståndare, (Herr :Croker) hade sökt bevisa, att Ministeören ej följt befolkningsgrunderna, ehuru de påstält sig just på dem hafva stödt billen, och att det funnes boroughs med 4 å 5,000 invånare, hvilka blifvit berättigade att skicka flere medlemmar till parlamentet än de som kunde räkna 14 å 15,000. Det hade aldrig varit Talarens (Russel) mening att göra det hela till en jemkningsåtgärd , medelst hvilken Huset skulle inskränkas till ett visst antal medlemmar från hvarje Grefskap. Funnes det, å ena sidan, mindre boroughs som voro, lika lottade eller bättre än de stora, så kunde Talaren, å andra sidan, visa att städer funnos, som ej skickade flere representanter än andra, hvilka ej egde tiondedelen af de förras folkmängd. Med en sådan anomali hade han intet att skaffaz såsom han funnit den hade han lemnat den. Möjligen kunde det vava ett stort och högst skarpsinnigt förslag, att dela Grefskapen i vissa distrikt, med rättighet för hvart och elt attsända vissa representanter, man hade emedlertid ej ansett det så. Skulle fikväl de hedervärda Herrarne af oppositionen tänka annorlunda, så stod det ju dem öppet att göra proposition i ämnet och visa sig än mera genomgripande reformatorer än de nuvarande Ministrarne. De borde Iikväl icke då ständigt framkasta vacklande och obestämda vederläggoingar , som icke afsågo Ullvägabringande af en bättre och fullt ändamålsenlig reformplan, utan blott förekommandet af all reform, och det närvarande förslagets fullkomliga undertryckande. En värd baronet (Peel) påstod sig icke hafva hört några serdeles vigtiga skäl till reformens fördel. Talarem medgaf att han uppräknat få skäl, men det var emedan han trodde saken tala för sig sjelf. I norr, söder och vester, i Engfand, Skottland och Irland hade förslaget vunnit allmänt bifall. Alla voro nöjda dermed, emedan genom reformen de stora företräden som utgjorde landets ifrigaste önskan , kunde ernås medelst sunda förnuftets blotta användande. Redan länge hade allmänna tänkesättet samt medelklassens tillvext i välstånd och upplysning, högljudt påkallat en ombildning af institulionerna. Vidlyftigt hade de hedervärda Herrarne af oppositionen. utbredt sig öfver husets förestående förvandling till en. demoecratisk församling, PärerBes och Konungamaktens kullstörtande m. m. i fall billen gick igenom. till demokrater? Eller skall noödvändigt Manchester, för det den hädaneftes får skicka två representanter, då den förut ej bade någon, införa mera demokrati i huset än Liverpool och Bristol i cevärdeliga tider kunnat åstadkomma? Hvad Kronans slitande från Konungens hufvud, beträffade, så trodde talaren att man med full trygghet kunde öfverlemna Hans Maj:t åt sitt folks skydd (Högt bifally. De hedervärda Herrar, som med så mycken häftighet och illa dold bitterhet stridde för de ruttna köpingarne, misslogo sig. mycket, ow de trodde att dessa utgjorde ett bålverk för thronen. På sådant murket och föråldradt virke kunde: visst ingen thron uppföras. Det som passade för en tid, vore otjenligt för en annan, och ju förr man hastade att från institutionerne bortskära allt odugligt, ju snarare skulle folket finnas böjdt att betrakta sin Statsförfattning med den vördnad och tillit, dem ett fritt folk bör hysa för de grundlagar hvaraf dess obercende betryggas, Tillrotten boroughs försvar hade man äflven anfört omöjligheten för unga talenter som icke egde förbindelser i stora städer, och grefskap, att bana sig väg tll Parlamentet. Detta vore ett ganska groft misstag. För regegeringens organer kunde Boroughs väl vara beqväma, men också ingenting mera, och i alla fall vore ingen anledning för handen att värdiga personer, för det de tillhörde administrationen, skulle bortvisas af ett större avtal oberoende committenter. Hade ej Cambridge, Liverpool och Gvrefskapet Dowen varit representerade af Pitt, Canning och Castlereagh under en ganska lång tid? — Vidare hade man häftigt utfarit mot hvad man kallar hotelser och försök af Ministeren alt medelst vinken om upplösning skrämma sig till bifall åt billen. Hade oppositionen glömt Lord Chathams bekanta yttrande i Parliumentet: Om huset ej inom sig vill reformen, så skall den med våld och hämd komma utifrån?? (Stormande bifall.) Hade val Talaren eller någon af hans vänner yttrat något blott hälften så starkt som detta? Och likväl hade dessa Lord Chatams ord: otaliga gånger blifvit anförda inom detta hus, utan att de Herrar som pu funno sig så högligen förnärmade deraf, någonsin deremot gjort den ringaste anmärkning! Talaren åberopade nu den namnkunnige BLurke. Han, som man alltid utskrikit såsom. de aristokratiska principernes ifrige anhängare, hade sjelf yrkat refor Mm, hvarvid han : i et! ondt-af ganska efte het gripit omkring onda var en bestänt förtroende till offent fall). Folket hade ligliga vanan alt spl sckter, urioner, I slogo olika mede; de af de olägenhe klagade, och sökte ta lättnaden, utan . något biträde inon allt detta var blott nens fullkomliga m som kallades nalion (Bifall. Finge de fortfara, så frukta slutades med form lan kronans konstit ter och den stora krafter och upplysi väl, I en sådan sakt kan blifvit, om A buset en hail-mesy endets ytterligare som väl hvar och ( de och skulle hafv: liga följder? (Bifali ne gjort detta, så . för någen tid kunn burna i triumf af sonliga intressen de detta hade blifvit het; det hade va långt utan stöd a och förtroende. (E de för väl blifvit dorna af att vika 1 lan alt stöta vissa ej känna sig djupt ning, att det enda ra mer än man hvad man ansåg innan man nödsaka fall) — att i tid fö det som, 1: sådant f erkänsla och vördn dröjdt ända till de dröjas längre, sku likgiltighet eller ka med förakt. (Stori reform borde föret: nu tid dertill, nem villigt gifva det, sc alla fall mot ens Det vore änd offra alla fördomar sa ett altare i folk lighetens hjerta oct Russsel helsades vi lifligaste bifallsrop. Ordföranden fran Huset frågan om r vande; detta bifölls sista underrättelser erfarit, har billen JAS.