ur handlingar, som voro allmänt och
officielt bekanta, hämta skäl för sin
öfvertygelse. En värd motståndare,
(Herr :Croker) hade sökt bevisa, att
Ministeören ej följt befolkningsgrun-
derna, ehuru de påstält sig just på
dem hafva stödt billen, och att det
funnes boroughs med 4 å 5,000 invå-
nare, hvilka blifvit berättigade att
skicka flere medlemmar till parlamen-
tet än de som kunde räkna 14 å 15,000.
Det hade aldrig varit Talarens (Rus-
sel) mening att göra det hela till en
jemkningsåtgärd , medelst hvilken Hu-
set skulle inskränkas till ett visst an-
tal medlemmar från hvarje Grefskap.
Funnes det, å ena sidan, mindre bo-
roughs som voro, lika lottade eller
bättre än de stora, så kunde Talaren,
å andra sidan, visa att städer fun-
nos, som ej skickade flere representan-
ter än andra, hvilka ej egde tionde-
delen af de förras folkmängd. Med en
sådan anomali hade han intet att skaf-
faz såsom han funnit den hade han
lemnat den. Möjligen kunde det va-
va ett stort och högst skarpsinnigt
förslag, att dela Grefskapen i vissa di-
strikt, med rättighet för hvart och
elt attsända vissa representanter, man
hade emedlertid ej ansett det så. Skulle
fikväl de hedervärda Herrarne af op-
positionen tänka annorlunda, så stod
det ju dem öppet att göra proposition
i ämnet och visa sig än mera genom-
gripande reformatorer än de nuvaran-
de Ministrarne. De borde Iikväl icke
då ständigt framkasta vacklande och
obestämda vederläggoingar , som icke
afsågo Ullvägabringande af en bättre
och fullt ändamålsenlig reformplan,
utan blott förekommandet af all re-
form, och det närvarande förslagets
fullkomliga undertryckande. En värd
baronet (Peel) påstod sig icke hafva
hört några serdeles vigtiga skäl till
reformens fördel. Talarem medgaf att
han uppräknat få skäl, men det var
emedan han trodde saken tala för sig
sjelf. I norr, söder och vester, i Eng-
fand, Skottland och Irland hade för-
slaget vunnit allmänt bifall. Alla vo-
ro nöjda dermed, emedan genom refor-
men de stora företräden som utgjorde
landets ifrigaste önskan , kunde ernås
medelst sunda förnuftets blotta använ-
dande. Redan länge hade allmänna
tänkesättet samt medelklassens tillvext i
välstånd och upplysning, högljudt på-
kallat en ombildning af institulioner-
na. Vidlyftigt hade de hedervärda
Herrarne af oppositionen. utbredt sig
öfver husets förestående förvandling
till en. demoecratisk församling, Pärer-
Bes och Konungamaktens kullstörtan-
de m. m. i fall billen gick igenom.
till demokrater? Eller skall noödvän-
digt Manchester, för det den hä-
daneftes får skicka två representan-
ter, då den förut ej bade någon,
införa mera demokrati i huset än Li-
verpool och Bristol i cevärdeliga tider
kunnat åstadkomma? Hvad Kronans
slitande från Konungens hufvud, be-
träffade, så trodde talaren att man
med full trygghet kunde öfverlemna
Hans Maj:t åt sitt folks skydd (Högt
bifally. De hedervärda Herrar, som
med så mycken häftighet och illa dold
bitterhet stridde för de ruttna köpin-
garne, misslogo sig. mycket, ow de
trodde att dessa utgjorde ett bålverk
för thronen. På sådant murket och
föråldradt virke kunde: visst ingen
thron uppföras. Det som passade för
en tid, vore otjenligt för en annan,
och ju förr man hastade att från in-
stitutionerne bortskära allt odugligt,
ju snarare skulle folket finnas böjdt
att betrakta sin Statsförfattning med
den vördnad och tillit, dem ett fritt
folk bör hysa för de grundlagar hvar-
af dess obercende betryggas, Tillrot-
ten boroughs försvar hade man äfl-
ven anfört omöjligheten för unga ta-
lenter som icke egde förbindelser i
stora städer, och grefskap, att bana
sig väg tll Parlamentet. Detta vore
ett ganska groft misstag. För rege-
geringens organer kunde Boroughs väl
vara beqväma, men också ingenting
mera, och i alla fall vore ingen an-
ledning för handen att värdiga per-
soner, för det de tillhörde admini-
strationen, skulle bortvisas af ett större
avtal oberoende committenter. Hade
ej Cambridge, Liverpool och Gvref-
skapet Dowen varit representerade af
Pitt, Canning och Castlereagh under
en ganska lång tid? — Vidare hade
man häftigt utfarit mot hvad man
kallar hotelser och försök af Mini-
steren alt medelst vinken om upplös-
ning skrämma sig till bifall åt billen.
Hade oppositionen glömt Lord Cha-
thams bekanta yttrande i Parliumentet:
Om huset ej inom sig vill reformen,
så skall den med våld och hämd kom-
ma utifrån?? (Stormande bifall.) Hade
val Talaren eller någon af hans vän-
ner yttrat något blott hälften så starkt
som detta? Och likväl hade dessa
Lord Chatams ord: otaliga gånger
blifvit anförda inom detta hus, utan
att de Herrar som pu funno sig så
högligen förnärmade deraf, någonsin
deremot gjort den ringaste anmärk-
ning! Talaren åberopade nu den
namnkunnige BLurke. Han, som man
alltid utskrikit såsom. de aristokratiska
principernes ifrige anhängare, hade
sjelf yrkat refor Mm, hvarvid han : i et!
ondt-af ganska efte
het gripit omkring
onda var en bestänt
förtroende till offent
fall). Folket hade
ligliga vanan alt spl
sckter, urioner, I
slogo olika mede;
de af de olägenhe
klagade, och sökte
ta lättnaden, utan .
något biträde inon
allt detta var blott
nens fullkomliga m
som kallades nalion
(Bifall. Finge de
fortfara, så frukta
slutades med form
lan kronans konstit
ter och den stora
krafter och upplysi
väl, I en sådan sakt
kan blifvit, om A
buset en hail-mesy
endets ytterligare
som väl hvar och (
de och skulle hafv:
liga följder? (Bifali
ne gjort detta, så .
för någen tid kunn
burna i triumf af
sonliga intressen de
detta hade blifvit
het; det hade va
långt utan stöd a
och förtroende. (E
de för väl blifvit
dorna af att vika 1
lan alt stöta vissa
ej känna sig djupt
ning, att det enda
ra mer än man
hvad man ansåg
innan man nödsaka
fall) — att i tid fö
det som, 1: sådant f
erkänsla och vördn
dröjdt ända till de
dröjas längre, sku
likgiltighet eller ka
med förakt. (Stori
reform borde föret:
nu tid dertill, nem
villigt gifva det, sc
alla fall mot ens
Det vore änd
offra alla fördomar
sa ett altare i folk
lighetens hjerta oct
Russsel helsades vi
lifligaste bifallsrop.
Ordföranden fran
Huset frågan om r
vande; detta bifölls
sista underrättelser
erfarit, har billen
JAS.