rande del af eganderätten, och hvad
stode väl sluteligen, på detta sätt,
fast? Man hade talat om att genom
förslaget skånka rättvist inflytande i
representationen åt de stora commer-
ciella och manufacturinteressena. Så
t. ex. skulle Manchester erhålla 2 re-
presentanter , då det förut egt ingen
0. S v. Detta klingade visserligen
ganska väl; men Talaren frågade den
ädle motionären (Lord Russel) när det
nånsin inträffat att icke Manchester,
under de gamla val-lagarne vetat för-
skaffa sig åtminstone 3 gånger detta
antal, som representerat dess interes-
sen de facto, ehuru icke de jure?
Likväl hade den ädle Lorden nu trott
att denna stad kunde vara nöjd med
att endast ega två representanter.
Detsamma gällde om flere andra stä-
der. Så hade t. ex, London visserli-
gen nu flere personer inom huset som
representerade dess interessen, ehuru
indirecte, än det directe komme att
erhålla med den föreslagna tillöknin-
gen af 8 nya ledamöter. Häraf kun-
de man finna att det så mycket pri-
sade förslaget till utvidgad representa-
tion af de stora handels- och närings
interessena, vore helt och hållet illu-
soriskt. — Angränsande länders erfa-
renhet gifva tillräckligt vid handen
buru vådlige så genomgripande förslag
voro i en t:d så fruktbar på revolu-
tioner, som den närvarande. Om i
Frankrike pairskammaren satte i fråga
att vägra sitt bifall till ett Deputera-
de Kammarens beslut, börjades icke
genast, inom denna, discussioner hu-
ruvida man alls behöfde någon Pairs-
kammare? Ett sådant exempel borde
tjena till varning. Det närvarande kunde
sätta konungamakten och constitutio-
nen på spel. Det vore en revolutionär
åtgärd, en åtgärd icke ämnad att å-
terupplifva något som förut funnits i
statens idde, utan att införa något all-
deles nytt och oförsökt, ingen reform,
utan en förstöring. Hela statsförfatt-
ningen skulle genom reformen, om den
bifölls, upryckas med rötterne.
(Forts. e. a. gZ.)