rande del af eganderätten, och hvad stode väl sluteligen, på detta sätt, fast? Man hade talat om att genom förslaget skånka rättvist inflytande i representationen åt de stora commerciella och manufacturinteressena. Så t. ex. skulle Manchester erhålla 2 representanter , då det förut egt ingen 0. S v. Detta klingade visserligen ganska väl; men Talaren frågade den ädle motionären (Lord Russel) när det nånsin inträffat att icke Manchester, under de gamla val-lagarne vetat förskaffa sig åtminstone 3 gånger detta antal, som representerat dess interessen de facto, ehuru icke de jure? Likväl hade den ädle Lorden nu trott att denna stad kunde vara nöjd med att endast ega två representanter. Detsamma gällde om flere andra städer. Så hade t. ex, London visserligen nu flere personer inom huset som representerade dess interessen, ehuru indirecte, än det directe komme att erhålla med den föreslagna tillökningen af 8 nya ledamöter. Häraf kunde man finna att det så mycket prisade förslaget till utvidgad representation af de stora handelsoch närings interessena, vore helt och hållet illusoriskt. — Angränsande länders erfarenhet gifva tillräckligt vid handen buru vådlige så genomgripande förslag voro i en t:d så fruktbar på revolutioner, som den närvarande. Om i Frankrike pairskammaren satte i fråga att vägra sitt bifall till ett Deputerade Kammarens beslut, börjades icke genast, inom denna, discussioner huruvida man alls behöfde någon Pairskammare? Ett sådant exempel borde tjena till varning. Det närvarande kunde sätta konungamakten och constitutionen på spel. Det vore en revolutionär åtgärd, en åtgärd icke ämnad att återupplifva något som förut funnits i statens idde, utan att införa något alldeles nytt och oförsökt, ingen reform, utan en förstöring. Hela statsförfattningen skulle genom reformen, om den bifölls, upryckas med rötterne. (Forts. e. a. gZ.)