hade colonialinteresset hkaledes blilvil
det. Rotten boroughs voro af vigt e-
medan de blefvo en tillllygt för ovi-
nioner som för ögonblicket saknade
popularitet. Om folket alltid hade
rätt, om det som behagade massan,
likaledes alltid behagade de visa, vore
vist denna invändning af ingen bety-
ienhet; men han frågade huset om
let vore tänkbart att någon ministöre
bå längd kunde administrera med tro-
het på en gång mot folket och regen-
len utan att vid ett eller annat till-
älle göra sig opopulair. — Catholiker-
nes emancipation var rättvis och bil-
lig; ty rättvisa och billighet fordrade
utt gifva Catholiker och Protestanter
lika rättigheteter. Denna likhet skulle
enom närvarande förslag åter i Irland
ielt och bållet tillintetgöras, ty ge-
nom det skulle Catholska interesset ej
erhålla paritet med det protestantiska,
iulan i mer än tjugu städer komme
prolestanterne att öfverlemnas snart
sagdt bundna till hand och fot åt Ca-
holikerne. (Högt bifall från opposition.)
När den nya constitutionens brister
började blifva kännbara, när den ena
staden eller dess representant ropade
på sluten omröstning, den andra på
årligt parlamentsonibyte m. m. Hvad
blefve det då af den nva constitutio-
nen? Hur ville man då bära sig åt att
upprätthålla den? Talaren frågade vi-
dare: om tryckfriheten tillintetgjor-
des, om ffabeas Corpus akten uphäf-
des m. m. allt sådant som de tre stats-
makterne, strängt taget, egde rätt att
söra — skulle man icke då ropa på
revolution, Men en åtgärd som ound-
vikligen skulle rubba jemnvigten mel-
jan statsmakterne, förstöra Rikets ur-
samla författning och bringa konun-
sens krona att vackla på hans huf-
vud —(DBifall blandadt med starkt sorl
1 ogillande). vore det då icke billigt
utt kalla den revolutionair? Hade IIu-
set beslutat att företaga en genomgri-
pande reform så borde detsamma åtmin-
stone komna ihåg att Rikets insti-
tutioner fortgått med det fån sekel
till sekel och bildat nat:onens seder
och lynne — alt dessa institutioner
biltills befunnits tillväckliga för Guds-
fruktan och menniskovisdom — att
Bacons och Lockes philophi, sShakes-
pcares snille och Miltons öfversinnli-
za storhet. blomstrat under dem, och
itt de alltid erbjudit tillräcklig frihet
för utvecklingen af hvarje stort och
idelt anlag. — Talaren slutade under
suthusjastiska bravorop från alla sido.
at huset,
Siv Charles Grant bekände öppet
utt han i fordna tider varit mycket
nal refarim Han ansåvo mMA får van-