hade colonialinteresset hkaledes blilvil det. Rotten boroughs voro af vigt emedan de blefvo en tillllygt för ovinioner som för ögonblicket saknade popularitet. Om folket alltid hade rätt, om det som behagade massan, likaledes alltid behagade de visa, vore vist denna invändning af ingen betyienhet; men han frågade huset om let vore tänkbart att någon ministöre bå längd kunde administrera med trohet på en gång mot folket och regenlen utan att vid ett eller annat tillälle göra sig opopulair. — Catholikernes emancipation var rättvis och billig; ty rättvisa och billighet fordrade utt gifva Catholiker och Protestanter lika rättigheteter. Denna likhet skulle enom närvarande förslag åter i Irland ielt och bållet tillintetgöras, ty genom det skulle Catholska interesset ej erhålla paritet med det protestantiska, iulan i mer än tjugu städer komme prolestanterne att öfverlemnas snart sagdt bundna till hand och fot åt Caholikerne. (Högt bifall från opposition.) När den nya constitutionens brister började blifva kännbara, när den ena staden eller dess representant ropade på sluten omröstning, den andra på årligt parlamentsonibyte m. m. Hvad blefve det då af den nva constitutionen? Hur ville man då bära sig åt att upprätthålla den? Talaren frågade vidare: om tryckfriheten tillintetgjordes, om ffabeas Corpus akten uphäfdes m. m. allt sådant som de tre statsmakterne, strängt taget, egde rätt att söra — skulle man icke då ropa på revolution, Men en åtgärd som oundvikligen skulle rubba jemnvigten meljan statsmakterne, förstöra Rikets ursamla författning och bringa konunsens krona att vackla på hans hufvud —(DBifall blandadt med starkt sorl 1 ogillande). vore det då icke billigt utt kalla den revolutionair? Hade IIuset beslutat att företaga en genomgripande reform så borde detsamma åtminstone komna ihåg att Rikets institutioner fortgått med det fån sekel till sekel och bildat nat:onens seder och lynne — alt dessa institutioner biltills befunnits tillväckliga för Gudsfruktan och menniskovisdom — att Bacons och Lockes philophi, sShakespcares snille och Miltons öfversinnliza storhet. blomstrat under dem, och itt de alltid erbjudit tillräcklig frihet för utvecklingen af hvarje stort och idelt anlag. — Talaren slutade under suthusjastiska bravorop från alla sido. at huset, Siv Charles Grant bekände öppet utt han i fordna tider varit mycket nal refarim Han ansåvo mMA får van