stolt öfver sitt åldriga statsskick. Med allt detta hade den föregående ministeren förlorat allt förtroende, emedan den satt sig emot reformen. Den hade lidit skeppsbrott på allmänna opinionens klippa, och dess arfsynd var en fullkomlig missaktning för opinionen både inom och utom landet. De förderfliga . verkningarne af en sådan styrelse hade ej upphört med densamma; de hade satt Europa i full låga. (Höga bifallsrop). Talaren slutade med några anmärkningar till reformens fördel. Sir Robert Peel förklarade, att han under öfverläggningarna väl hört mycket sägas till förmån för reformen, men icke ett ord om den praktiska nytta den kunde komma att medföra, Han ingick derföre i försvar af den minister, hvars medlem han varit. En ädel Lord hade yttrat, att om styrelsen år 1923 velat samtycka till Retfords valrätts förflyttande på Birmingham, hade opinionen varit tillfredsställd dermed, och måhända ingen reform nu varit i fråga, Talaren frågade hvarföre, om folket låtit sig nöja med så litet, vore det då nu nödvändigt eller förnuftigt att helt och hållet kullkasta de bestående statsformerna. Den fråga, som nu vore å bane, syntes Talaren — han ville icke nyttja våldsamma uttryck — ytterst förfärande. Man ville införa en ny constitution, och för att verka på Huset, användes hotelsen om upplösning, och Hans Maj:ts namn inhblandades i saken. Hotelser och den nytta man af sådana påräknade, vore högst förkastliga. Hvad Konungens personliga opinion vidkom, som man vid alla tillfällen hör åberopad, så ämnade Talaren, utan att stå efter någon i undersåtlig trohet och kärlek tilk Hans Maj:t, likväl i denna fråga endast följa sitt eget förnufts och sitt samvetes föreskrifter. (Högt bifall) Talaren fortfor och åberopade ett tal af hans ädle vän (Lord Palmersten) år r31:g, hvaruti han på det högsta ifrade mot reform, och påstod att det blott vore att gifva oss ett glitterguld i utbyte mot den ädle metall vi redan egde. Af samma tanke vore Sir Robert sjelf ännu. Han ansåg att fullkomligt irriga principer lågo till grund för det nuvarande förslaget och trodde att det endast skulle lända till slitande af föreningsbanden mellan olika folkklasser, en omständighet som redan vore tillväcklig att bevisa dess förderflighet. Den ädle Lord Palmersten ansåge det vara billigt att utesluta icke residenter (de som ej äro bofasta på den ort de rösta för) från