ARLA MEN Io-hRiiP ÖR ENGLAND. (Forts. fr. N:o 70). Onsdagen--dem 2 Ikars. mma trängsel i soch omkring huom föregående dagens; gallerierppfyllda af utlänningar. rr Aume förklarade, att så mycadical reformator han sjelf var, gick doecksministerens förslag hans vaste förl woppning ar. E hura mycörtroende han än hyste till styhade han dock aldrig vågat LEN Å Dn, oda det den skulle framträda så igt och öppet (bifall)... Hvarje dring 1 representation vore nasen åtföljd af svårigheter; hur et mera då en öfvergång från ämsta till det bästa! Närvaranrslag vore så gagneligt, ej alleför England, för kronan, utan ich med för sjelfva aristocratien, an visst icke af några små inningar, dem han kunde finna skäl öra dervid, skulle afhållas från f alla krafter understödja detsamNedsättningen.i antalet af Hunedlermmår gillade han fullkom ännu mera skulle han tyckt om man ytterligare nedsatt det med emedan 360 personer, efter hans r, vore det mest passande antal n lagstiftande församling, och han ades att vid någon framtida, ytsare reform (skralt) skulle ledanes antal fastställas till Joo (skratt bifall). rr Skelley ansåg; förslaget leda statens upplösning. och påstod att nda rent och bestämt: oberoende emmar i Underhuset voro de som :senter ade rottenbor oughs,. (en förn som: besy rarades med e gapskratt alla sidor): i ; erv C. BB. Vall förklarade sig på högsta mot förslaget, och påstod ninistören, ehurt nu enig om dess läggande, icke länge varit: det. skämtade öfver: det sätt, hvarpå a enighet blifvit tillvägabragt , igen, såsom han påstod, derigeatt enskilda ministrar mot ömsea uppoffring af vissa punkter, at sig tillsamman. : Han medgaf Idrig någon fråga blifvit väckt er så stora fördelar, som denna elar som han sade till och med inconstitutionella. Man hade hohuset medratt skicka det tillbaka sina committenter. Af ett sådant fruktade han ingenting, :Önskligt tvärlom, att styrelsen blefve lika om parlamentets upplösning som Ir reser svag? (skralt och buall). Hade någonsin Tolkets myndighet varit så allmänt erkänd inom parlamentet som mu? Missbruken : fordrades mMicroskop att upptäcka. Lalaren önskade de tre statsmakternes cvärdeliga bestånd och fortfarande af det förbund som aristokrati och demokrati ingått med hvarandra. serineen Lord Darlington ansåge sig ovärdig elt rum inom detta hus, om han ej betraktade frågan med största opartiskhet. Han erkände derföre att representationsrättens medgifvande ål de större städer som förut saknat den, vore af billigheten. högt påkallad; deremot ansåge han såsom ett våld på consli tutionen att beröfva andra den rätt de förut egde. Landets olyckliga ställning hade föranledt ropen på reform, dock trodde talaren ingalunda att det vore genom reform den kunde afhjelpas. Bättre vore att åkalla välgörenheten hos de bemedlade klasserne i samhället. Lord Ebrington ansåg sig skyldig att hembära sin ädle vän (Lord Russel), ministeren och Dess Konungsliga Herre sin och sina comittenters varmaste erkänsla för det nu framlagde förslaget. Han hade sjelf en lång tid varit en moderat rcfermator, men funnit ändamålslöshederai. Han tackade derföre ministtren just för det dess proposition var så hel och genomgripande, fan vore fast öfvertygad att när den cen ten gång blifvit antagen, — och det blefve den ofelbart — skulle huset hos vationen derigenom återvinna det höga förtroende, det borde ega, men som i sednarce tider be tydligt n minskats, ; saknade ord för att rycka sin afsky derför. Med serdeles ovilja hade han förnummit den hotelse om upplösning, som Ministeren, genom Skattkamar-Lorden Sir James Graham, låtit undfaila sig; funnes det inom huset någon, på hvilken en sådan hoötelse kunde göra någon verkan, visade han sig derigenom lika ovärdig en plats der, som Sir James Graham var det rum han innehade på skattkamarbänken. (Högljudt skratt. Sir James Graham stiger upp, tar af sig hatten och tackar den ädle. Lorden för sin compliment). Hela åtgärden vore i Lord Stourmonts tanka ingen reform, utan en revolution, ämnad att frambringa plundring, kullkasta religionen och -t dess ställe upphöja atheismen. FT JE ME. I TE 1. mistrar, men trodde icke att de gjort sig reda för alla de föhder .som deras förslag blott inom loppet af två år kunde ega. Jganderättens princip ansåg tälaren för obestämd och vacklande att derpå grunda en lagstiftning. Den ädle Lorden (Russel) hade vid uppräknandet af de klagopunkter, som gjorde en reform oundgänglig, blott flygtigt antydt en: Statsutgifterne Men reform utan nedsä ittning skat? ebördor skulle allsicke göra någon fördelaktig verkan på folket; och cn ledamot af Ministeren (Lord Altho: hade icke längesedan förklarat att statens säkerhet cj medgaf någon minskning i skatter. Detta trodde talaren äfven och kunde derföre alldveig bifalla reformen. err Mac AZulay ansåg deremot fosmer, sådan den af styrelsen blifvit föreslagen, för en I hög grad manlig, ädel, vis och omfattande åtgärd. Den skulle gifva samhällets medelklasser stort inily tande och just derföre understödde -hånden. Genom den skulle en revolution förebyggas, och det vore omöjligt att från statens instilutioner afvända den öfverhängande förstöringeh annorlunda än genom ett ät medelklassen medgifvet deltagande i virden af landets angelägenheter. Hvarföre skulle icke nutidens lagstiftare göra såsom deras förfäder; de hade stiftat lag för sig och för sin tid. Saimnhället fortlefde endast genom vecxlingar; hvarföre skulle man då söka att från lagstiftningen utesluta alla sådana? Hela Englands folk önskade reformen, och representanternes hus vore icke satt till en tygel på nationen, utan till att tjena densamrmo. Hvarje fördröjande af en så helsosam åtgärd som Iden förslaget innebar; och ingalunda sjelfva reformen, skulle Utvifvelaktigt leda till oordningar och samhällets upplösning. (Bifall blandadt med nej.) Hr Hunt sade sig icke frår oppositionen hafva hört ett ord: som rubbade hans öfvertygelse om den veform för. hvilken han i så många år kämpat. Han hade sjelf blifvit skickad i fängelse endast för det han tlat för reformen. (Höga bifallsrop.) Man hade kallat honom en galen radical. Visserligen vore han radieal, men alldeles icke galen. (skratt.) Han uppmanade hvar och en att visa ett enda exempel det han nånsin upmuntrat till lagarnes och thronens våldi förande. Han hade blott ofta provesterat, och skulle allt framgent göra det, mot det slöseri som utmärkte K då T 2