ARLA MEN Io-hRiiP ÖR
ENGLAND.
(Forts. fr. N:o 70).
Onsdagen--dem 2 Ikars.
mma trängsel i soch omkring hu-
om föregående dagens; gallerier-
ppfyllda af utlänningar.
rr Aume förklarade, att så myc-
adical reformator han sjelf var,
gick doecksministerens förslag hans
vaste förl woppning ar. E hura myc-
örtroende han än hyste till sty-
hade han dock aldrig vågat
LEN Å
Dn,
oda det den skulle framträda så
igt och öppet (bifall)... Hvarje
dring 1 representation vore na-
sen åtföljd af svårigheter; hur
et mera då en öfvergång från
ämsta till det bästa! Närvaran-
rslag vore så gagneligt, ej alle-
för England, för kronan, utan
ich med för sjelfva aristocratien,
an visst icke af några små in-
ningar, dem han kunde finna skäl
öra dervid, skulle afhållas från
f alla krafter understödja detsam-
Nedsättningen.i antalet af Hu-
nedlermmår gillade han fullkom
ännu mera skulle han tyckt om
man ytterligare nedsatt det med
emedan 360 personer, efter hans
r, vore det mest passande antal
n lagstiftande församling, och han
ades att vid någon framtida, yt-
sare reform - (skralt) skulle leda-
nes antal fastställas till Joo (skratt
bifall).
rr Skelley ansåg; förslaget leda
statens upplösning. och påstod att
nda rent och bestämt: oberoende
emmar i Underhuset voro de som
:senter ade rottenbor oughs,. (en för-
n som: besy rarades med e gapskratt
alla sidor): i ;
erv C. BB. Vall förklarade sig på
högsta mot förslaget, och påstod
ninistören, ehurt nu enig om dess
läggande, icke länge varit: det.
skämtade öfver: det sätt, hvarpå
a enighet blifvit tillvägabragt ,
igen, såsom han påstod, derige-
att enskilda ministrar mot ömse-
a uppoffring af vissa punkter,
at sig tillsamman. : Han medgaf
Idrig någon fråga blifvit väckt
er så stora fördelar, som denna
elar som han sade till och med
inconstitutionella. Man hade ho-
huset medratt skicka det tillbaka
sina committenter. Af ett sådant
fruktade han ingenting, :Önskligt
tvärlom, att styrelsen blefve lika
om parlamentets upplösning som
Ir
reser
svag? (skralt och buall).
Hade någonsin Tolkets myndighet va-
rit så allmänt erkänd inom parlamen-
tet som mu? - Missbruken : fordrades
mMicroskop att upptäcka. Lalaren ön-
skade de tre statsmakternes cvärdeliga
bestånd och fortfarande af det för-
bund som aristokrati och demokrati
ingått med hvarandra.
serineen
Lord Darlington ansåge sig ovärdig
elt rum inom detta hus, om han ej
betraktade frågan med största opar-
tiskhet. - Han erkände derföre att re-
presentationsrättens medgifvande ål
de större städer som förut saknat den,
vore af billigheten. högt påkallad;
deremot ansåge han såsom ett våld på
consli tutionen att beröfva andra den
rätt de förut egde. Landets olyckli-
ga ställning hade föranledt ropen på
reform, dock trodde talaren ingalun-
da att det vore genom reform den
kunde afhjelpas. Bättre vore att å-
kalla välgörenheten hos de bemedlade
klasserne i samhället. Lord Ebring-
ton ansåg sig skyldig att hembära sin
ädle vän (Lord Russel), ministeren och
Dess Konungsliga Herre sin och sina
comittenters varmaste erkänsla för det
nu framlagde förslaget. Han hade
sjelf en lång tid varit en moderat rc-
fermator, men funnit ändamålslöshe-
derai. Han tackade derföre mi-
nisttren just för det dess proposition
var så hel och genomgripande, fan
vore fast öfvertygad att när den cen
ten
gång blifvit antagen, — och det blef-
ve den ofelbart — skulle huset hos
vationen derigenom återvinna det hö-
ga förtroende, det borde ega, men
som i sednarce tider be tydligt n minskats, ;
saknade ord för att rycka sin af-
sky derför. Med serdeles ovilja hade
han förnummit den hotelse om upp-
lösning, som Ministeren, genom Skatt-
kamar-Lorden Sir James Graham, lå-
tit undfaila sig; funnes det inom hu-
set någon, på hvilken en sådan hoötel-
se kunde göra någon verkan, visade
han sig derigenom lika ovärdig en
plats der, som Sir James Graham var
det rum han innehade på skattkamar-
bänken. (Högljudt skratt. Sir James
Graham stiger upp, tar af sig hatten
och tackar den ädle. Lorden för sin
compliment). - Hela åtgärden vore i
Lord Stourmonts tanka ingen reform,
utan en revolution, ämnad att fram-
bringa plundring, kullkasta religionen
och -t dess ställe upphöja atheismen.
FT JE ME. I TE 1.
mistrar, men trodde icke att de gjort
sig reda för alla de föhder .som deras
förslag blott inom loppet af två år
kunde ega. Jganderättens princip an-
såg tälaren för obestämd och vack-
lande att derpå grunda en lagstift-
ning. Den ädle Lorden (Russel) hade vid
uppräknandet af de klagopunkter, som
gjorde en reform oundgänglig, blott
flygtigt antydt en: Statsutgifterne
Men reform utan nedsä ittning skat? e-
bördor skulle allsicke göra någon för-
delaktig verkan på folket; och cn
ledamot af Ministeren (Lord Altho: -
hade icke längesedan förklarat att
statens säkerhet cj medgaf någon
minskning i skatter. Detta trodde
talaren äfven och kunde derföre all-
dveig bifalla reformen.
err Mac AZulay ansåg deremot
fosmer, sådan den af styrelsen blifvit
föreslagen, för en I hög grad manlig,
ädel, vis och omfattande åtgärd. Den
skulle gifva samhällets medelklasser stort
inily tande och just derföre understöd-
de -hån- den. Genom den skulle en re-
volution förebyggas, och det vore o-
möjligt att från statens instilutioner
afvända den öfverhängande förstörin-
geh annorlunda än genom ett ät me-
delklassen medgifvet deltagande i vir-
den af landets angelägenheter. Hvar-
före skulle icke nutidens lagstiftare gö-
ra såsom deras förfäder; de hade stif-
tat lag för sig och för sin tid. Saimn-
hället fortlefde endast genom vecx-
lingar; hvarföre skulle man då söka
att från lagstiftningen utesluta alla så-
dana? Hela Englands folk önskade
reformen, och representanternes hus
vore icke satt till en tygel på natio-
nen, utan till att tjena densamrmo.
Hvarje fördröjande af en så helsosam
åtgärd som Iden förslaget innebar; och
ingalunda sjelfva reformen, skulle U-
tvifvelaktigt leda till oordningar och
samhällets upplösning. (Bifall blandadt
med nej.) Hr Hunt sade sig icke frår
oppositionen hafva hört ett ord: som
rubbade hans öfvertygelse om den ve-
form för. hvilken han i så många år
kämpat. Han hade sjelf blifvit skic-
kad i fängelse endast för det han t-
lat för reformen. (Höga bifallsrop.)
Man hade kallat honom en galen ra-
dical. Visserligen vore han radieal,
men alldeles icke galen. (skratt.) Han
uppmanade hvar och en att visa ett
enda exempel det han nånsin upmun-
trat till lagarnes och thronens våldi
förande. Han hade blott ofta prove-
sterat, och skulle allt framgent göra
det, mot det slöseri som utmärkte K
då
T
2