i För skarorna som hotande sig närma!
Då striderna uppå din strand sig hopa,
Och männers blod du ser din bölja förga --
Ett blod, som fostierlandets ära hämnat —
Blif ivad historien och naturen ämnat:
En beliv gräns, den fila männer värji,
Emellan Zacas råhet och Europa! i
(pg r—LL tv TITTA ng