vande. Missbruket dermed voro nä-
stan försvunnet, och jemförde man i
detta fall det närvarande med det för-
flutna, skulle man finna en himmels-
vid skillnad. Förr bortgåfvos embe-
ten nästan uteslutande åt regeringens
försvarare inom Parlamentet eller sökte
man alt åt hofvets ringaste tjenare
förskaffa inträde i Underhuset. Den
namnkunnige Burke hade i ettafsina
märk värdigaste tal vidrört detta ämne
och visat att det funnits tider då ko-
nungens brefdragare var Parlaments-
ledamot, och då stor oordning upkom-
mit i Hans Maj:ts matlagning derige-
nom att de Kongl. stek vändarne nöd-
gats försumma sin tjenst för att öfver-
vara voterivgarne i Underhuset; 75:0
Bildandet af partier inom huset. 1
talarens tanke vore denna klagopunkt
af ringa betydenhet, och i närvarande
tid tycktes den sakna nästan all an-
ledning. Snarare vore det en verklig
brist alt numera ej några sådana öf-
verlägsna män funnos, under hvilkas
fana de öfrige kunde, hvar och en
efter sina åsigter, förena sig. Under-
huset vore nu lika oberoende i hän-
seende till partier som till embeten.
Deremot funnes nu ett enda stort in-
flytande som man förr aldrig viste af:
pelilionernes och tryckfrihetens. Den
stora utsträckning Boktryckerikonsten
erhållit satte folket i tillfalle att i le-
gitim väg: utöfva en vigtigt inflytan-
de på parlamentet. Genom tryck of-
fentliggjordes alla en offentlig persons
parlamentariska, steg och hans uppfö-
rande underkastades icke endast hans
egna landsmäns tadel celler beröm; nej,
tryckfriheten spridde kännedomen der-
af till de aflägsnaste delar af den be-
bodda jorden. Den enda verkliga re-
form som inom detta hus borde till-
vägabringas hade tryckpressen i all-
mänhet och den periodiska i synner het
redan utverkat. En så helt och bål-
let populär representation som den,
hvilken den ädle Lorden önskade in-
föra, kunde, efter talarens oförgripli-
ga tanka, aldrig stå tillsamman med
tryckfriheten å ena sidan och Monar-
kien den andra. Han trodde icke
alt ett enda exempel kunde förevisas
2
a
af en populär styrelse, understödd af
en ohejdad tryckfrihet, som gått i
bredd med monarkien (Höga bifallsrop.)
Han sjelf fruktade väl nu ingenting,
men bana tillstod att fruktan i hög
grad skulle intaga honom om den
ädle Lordens plan gick igenom,
hvilket han dock vore förvissad aldrig
kunde hända. En sådan plan skulle
utan tvilvel i sitt utförande sätta mo-
narkiens existens på sve. Hvad borde
b
vore Talaren likväl öfvertygad att er
dylik reform skulle bortsopa Lorder-
nes hus inom 10 år. Skulle väl ett
reformeradt underhus tillåta ett ore-
formeradt Pärernes hus att qvarstå i
full utsfning af sina rättigheter? Ån-
tager man att det reformerade Under-
huset fick lust att göra krig, bära
händer på Civil-Listan eller blanda
sig i Kyrkans angelägenheter, celler fö-
retaga en hop andra saker som refor-
mens vänner anse allmänna opinionen
så högt påkalla — skall det väl med-
gifva Lordernes hus rättigheten att
läg gg3a sig emellan och att kullkasta
dess planer? — Slutligen ville talaren äf-
ven nämna några ord om folkets fy-
siska kraft; en kraft hvarpå den adle
Lorden i sitt tal äfven syftat. Toge
man sin tillllykt till den, så skulle in-
om 10 år h varje institution i inom Stor-
Brittannien vara förvandlad till grus
och aska och Lordernes hus skulle
upphöra att vara en medlande makt
mellan krohan och folket. Talarens
samvete uppmanade honom att rösta
mot förslaget.
Herr Twiss talade likaledes mot
förslaget. Den der 10 Punds valrät-
ten, påstod han, skulle lägga valen i
händerna på småkrämare, små-ad voca-
teroch värdshusvärdar). Rättigheter
att välja skulle komma att tillhör:
dessa eländiga politici, som äro fender
till nationens anseende och advocater
för taxe-nedsättningen. Hela åtgärden
skulle medföra constitutionens fall.
Frankrikes exempel hade smittat opi-
nionen I Eugland, men Frankrike hade
redan i politiskt och financielt hänse-
ende fått skörda frukterna af sin för-
derlliga revolution.
Skattkammar - Canzleren kunde ej
medgifva att några rörelser af serde-
les vådlig beskaffenhet yppats inom
landet. Den lärde herren hade ordat
om Franska revolutionens fasor, men
fannes då icke inom England grunda-
de anledningar till missnöje? Om sås
dane funnos, vore det då icke rege-
ringens pligt att tillse huru missbru-
ken kunde afhjelpas? Hvarföre skul-
le man påbörda medelklassen egande-
rättens kränkande och institutionerges
förstöring för det den önskade reform ?
Medelklassen vore visst icke fendtligt
sinnad mot några institutioner, som
skyddade dess medborgerliga rällighe-
ter. Herr Eaviss hade sökt förlöjliga
medelklassen; detta bevisade blott att
den lärde herrn vore illa underrättad.
Denna klass hade ett ganska sundt-ock
skarpt omdöme och man kunde med
tullförsigt anförtro den valrätten. Det
vore PU nderhusets nliot aft ficta ctr, 4