alldrig förstått Byron. Väl igenkänna äfven vi hos honom denna ytterliga grad af retlighet, :som under ett stormfullt; ömsom :smädadt , ömsöm förgudadt lif, naturligt ofta skulle gifva sig loft i menniskoförakt, trotsande, hån, bespottelse och hvad mera allt man icke utan all anledning förebrått honom. Men å andra sidan, hvem kan väl förbise, eller ur någon demonisk synpunkt förklara denna rena enthusiastiska kärlek tilljnaturen, den ädla ridderlighet , den afsky för låghet och skrymteri, som öfverallt uttälar sig i hans skrifter? Aldrig har någon skald med oemotståndligare behag, med mera innerlig hängifvenhet och sannare känsla målat oskulden och den paradisiska renheten af en själ, den villor och brett ännu icke fått nalkas. Ja, man finner hos denie Cain, som man behagat kalla honom, stunder af den mest rörande religiösa stämning. Vi veta att allt detta kanske skall synas paradoxt för dem, som ett helt decennium eller mera förkättrat Byron och som till och med gerna ville glömma hvad han offentligen verkade unde de sista tiderne af silt hånade lif, glömma det betydelse fulla af uppoffringar för de olyckliga Grekerne och hans graf i ruineine af Missolovghi; men vi hänvisa hvar och en som kan och vill förstå honom till mångfalldiga bland hans dikter, af hvilka vi, ur minnet, nu blott nämna hans Island och fjerde sången af sjelfva den infernaliska Don Juan. Herr Atterboms Trilogi är författad på det så kallade Elegaiska versslaget: omvexlande Hexametrer och Pentametrer. I denna antikens versbyggnad synes oss Herr Atterbom icke lika lycklig som vid behandlingen af den nyare, der han otvifvelaktigt är en mästare; ty vår mening är dock ejalt neka det Herr A:s metriska vers ofta ega förtjenst. Någon gång närma de sig till och med de Stagneliska i fulländning och rikhet; men de sakna i allmänhet jemnhet och förfalla understundom till prosa, såsom Hvem är väl här protestant? Mot hvad må man här protestera 2 eller förlora genom tvungen periodbyggnad och hårddragna ordställningar allt behag; t. ex. Hör han pröfvar den, (guitarren) snart blandar hans röst sig med dess! Någon gång. fela de äfven både mot prosodiens reglor och språkets välljud, t. ex. Dock vid en hyddas dörr, der de