alldrig förstått Byron. Väl igenkän-
na äfven vi hos honom denna ytterliga
grad af retlighet, :som under ett storm-
fullt; ömsom :smädadt , ömsöm förgu-
dadt lif, naturligt ofta skulle gifva
sig loft i menniskoförakt, trotsande,
hån, bespottelse och hvad mera allt
man icke utan all anledning förebrått
honom. Men å andra sidan, hvem kan
väl förbise, eller ur någon demonisk
synpunkt förklara denna rena enthusia-
stiska kärlek tilljnaturen, den ädla rid-
derlighet , den afsky för låghet och
skrymteri, som öfverallt uttälar sig i
hans skrifter? Aldrig har någon skald
med oemotståndligare behag, med me-
ra innerlig hängifvenhet och sannare
känsla målat oskulden och den para-
disiska renheten af en själ, den villor
och brett ännu icke fått nalkas. Ja,
man finner hos denie Cain, som
man behagat kalla honom, stunder
af den mest rörande religiösa stäm-
ning. Vi veta att allt detta kan-
ske skall synas paradoxt för dem,
som ett helt decennium eller mera för-
kättrat Byron och som till och med
gerna ville glömma hvad han offent-
ligen verkade unde de sista tiderne
af silt hånade lif, glömma det betydel-
se fulla af uppoffringar för de olyckliga
Grekerne och hans graf i ruineine af
Missolovghi; men vi hänvisa hvar och
en som kan och vill förstå honom till
mångfalldiga bland hans dikter, af
hvilka vi, ur minnet, nu blott nämna
hans Island och fjerde sången af sjelf-
va den infernaliska Don Juan.
Herr Atterboms Trilogi är förfat-
tad på det så kallade Elegaiska vers-
slaget: omvexlande Hexametrer och
Pentametrer. I denna antikens vers-
byggnad synes oss Herr Atterbom icke
lika lycklig som vid behandlingen af
den nyare, der han otvifvelaktigt är en
mästare; ty vår mening är dock ejalt
neka det Herr A:s metriska vers ofta
ega förtjenst. Någon gång närma de
sig till och med de Stagneliska i full-
ändning och rikhet; men de sakna i
allmänhet jemnhet och förfalla under-
stundom till prosa, såsom
Hvem är väl här protestant? Mot
hvad må man här protestera 2
eller förlora genom tvungen period-
byggnad och hårddragna ordställnin-
gar allt behag; t. ex.
Hör han pröfvar den, (guitarren)
snart blandar hans röst sig med dess!
Någon gång. fela de äfven både mot
prosodiens reglor och språkets väl-
ljud, t. ex.
Dock vid en hyddas dörr, der de