PR Sr 0 Kr re Tr FR RN Svea, Tidskrift för vetenskap och konst. Ny följd, första häftet. Denna. tidskrift, hvars utgifvande en längre tid varit inställdt, börjar åter med en ny numerföljd. Måtte detta vara ett lyckligt förebud, och den nyfödda Svea, något mera populär i ämnen och framställningssätt än dess äldre syster, bereda sig en framgång hos :den större allmänheten, som den förra icke mäktade tillvinna sig i serdeles hög grad, ehuru redbara förtjenster den i många fall egde om vår litteratur. Närvarande häfte inger förhoppningar i detta hänseende: flere af de deri förekommande artiklar, fastän vida öfver det flyktiga dagbladslifvet, höja sig likväl ej öfver den vanliga bildade allmänhetens fattnivg till den krets, hvari blott vetenskapsmannen kan röra sig. Häftet innehåller tvänne produktioner af Herr Atterbom. Den första är en så kallad Elegisk Trilogi, innefattande trenne skaldestycken, efter uppgift författade åren 1808, 1818 och 1828. Den första af dessa sånger: till en ung skaldinna? tillhör den tid då Herr A. tog: de första stegen påskaldebanan, och, understödd af några vänner, började arbeta för den reform i poetisk behandling och litterära åsigter i allmänhet , som under den välbekanta hårdnackade elfva-åriga kampen småningom gjorde sig gällande , i samma mån som reformatorerne sjelfve genom ökade kunskaper och verldsbildning vunno mera sans och sjelfve arbetade sig uv den första förbistribgen. Herr Atterbom kunde, i afseende å hufvudföremålet för denna strid, den Svenska vitterhetens emancipation ur den Akademiska eller Fransyska smakens odrägliga tyranni öfver det friaste af allt, snillets och fantasiens alstringsförmåga, säga till sina vapenbröder, såsom Schiller några decennier förut skref till Göthe: Unser ist!der Zeit, und wir haben recht; men deraf följer icke att hans och deras egna skaldeförsök från denna tid, ehuru foster af en verklig kärlek till, eller kanske rättare, åtrå efter det sanna och sköna, voro hvad de måhända åsyftade att vara och äfven utropades för: verkeliga mästerstycken. Herr Atterboms och hans medbröders motståndare sörjde också för de svaga sidornas och den motsatta ytterlighetens framdragande i ljuset, och förtjenade åtminstone derigenom så väl sina fienders som allmänhetens erkänsla. Vi skulle anse oss, hvad det närvarande arbetet beträffar, föga värdigt, att med den illskna harm, omm atmärker en och annan daoblads