PR Sr 0 Kr re Tr FR RN
Svea, Tidskrift för vetenskap och
konst. Ny följd, första häftet.
Denna. tidskrift, hvars utgifvande
en längre tid varit inställdt, börjar
åter med en ny numerföljd. Måtte
detta vara ett lyckligt förebud, och
den nyfödda Svea, något mera populär i
ämnen och framställningssätt än dess
äldre syster, bereda sig en framgång
hos :den större allmänheten, som den
förra icke mäktade tillvinna sig i ser-
deles hög grad, ehuru redbara för-
tjenster den i många fall egde om vår
litteratur. Närvarande häfte inger för-
hoppningar i detta hänseende: flere af
de deri förekommande artiklar, fastän
vida öfver det flyktiga dagbladslifvet,
höja sig likväl ej öfver den vanliga bil-
dade allmänhetens fattnivg till den
krets, hvari blott vetenskapsmannen
kan röra sig.
Häftet innehåller tvänne produk-
tioner af Herr Atterbom. Den första
är en så kallad Elegisk Trilogi, in-
nefattande trenne skaldestycken, efter
uppgift författade åren 1808, 1818
och 1828. Den första af dessa sån-
ger: till en ung skaldinna? tillhör
den tid då Herr A. tog: de första ste-
gen påskaldebanan, och, understödd
af några vänner, började arbeta för
den reform i poetisk behandling och
litterära åsigter i allmänhet , som under
den välbekanta hårdnackade elfva-åri-
ga kampen småningom gjorde sig gäl-
lande , i samma mån som reformatorer-
ne sjelfve genom ökade kunskaper och
verldsbildning vunno mera sans och
sjelfve arbetade sig uv den första för-
bistribgen. Herr Atterbom kunde, i
afseende å hufvudföremålet för denna
strid, den Svenska vitterhetens eman-
- cipation ur den Akademiska eller Fran-
syska smakens odrägliga tyranni öf-
ver det friaste af allt, snillets och
fantasiens alstringsförmåga, säga till si-
na vapenbröder, såsom Schiller några
decennier förut skref till Göthe: Un-
ser ist!der Zeit, und wir haben recht;
men deraf följer icke att hans och de-
ras egna skaldeförsök från denna tid,
ehuru foster af en verklig kärlek till,
eller kanske rättare, åtrå efter det
sanna och sköna, voro hvad de må-
hända åsyftade att vara och äfven ut-
ropades för: verkeliga mästerstycken.
Herr Atterboms och hans medbröders
motståndare sörjde också för de svaga
sidornas och den motsatta ytterlighe-
tens framdragande i ljuset, och förtje-
nade åtminstone derigenom så väl si-
na fienders som allmänhetens erkäns-
la. Vi skulle anse oss, hvad det när-
varande arbetet beträffar, föga vär-
digt, att med den illskna harm,
omm atmärker en och annan daoblads-