FZARILIVPIUVPe VERSER AFSJUNGNE I WISBY OSCARSDAGEN 1830. Insändt,) För Hans Maz:t KONUNGEN. Huld, har o Konung! Du förklarat: I Folkets kärlek är min lön; Och trofast har ditt Folk besvarat Ditt hjertas önskan. Rik och skön Var Lagern, den i ungdoms-åren Du vann i strid för Fädrens jord: Mer pryder dock på silfverhåren, Den krans dig egnas af din Nord, Sitt Fridsäll nu i aftonstunden Du Landets och de Dinas Far! Tälj dina minnen der i runden Af allt hvad kärt ditt hjerta har! Och när Ditt väktar-öga blickar Kring landet, och ur slott och tjell Ett lyckligt folk sin tack dig skickar: Säg då: Er kärlek gör mig säll! För HensEs MaJ:t DROTTNINGEN. En sällsynt lott, o Drottning! vann du När Nornan om ditt öde drog. Skön var din själ, ett hjerta fann du, Som likt med ditt för dygden slog, Den första Modren i ditt rike, Liksom den lyckligaste, går Du fram med fröjd — Din lycka svike Dig aldrig! Din är äfven vår. För Hass K. Höcnet KRoNPrInssen, Det gifs ett namn — när Norden talar Det namnet ut, så ljuda: Hell! Kring hafoch strand, i blomsterdalar, Som på de snöbetäckta fjell. Och sorgen sjelf slår upp sin slöja När det blir nämndt, och ler mot skyn; Och kindens bleka rosor röja Att själen såg en hoppets syn. Det namnet går så lätt att sjunga, Det ljuder skönt, och är så kärt, Så kärt för gamla och för unga; Åt hvarje barn af modren lärdt. Fins någon här som namnet frågar, Han främli. s är på Sveriges jord: Ty hvarje bröst för OSCAR lågar, Och känner OSCAR här i Nord!