VV MA AE OR ON fader; mästare öfver de uslingars öde, som velat förkorta hans dagar , lemnade han likväl de flesta bland dem i besittning af ett lif och en rikedom, som han på förhand visste endast skulle användas till fiendtligheter mot honom. Venezuelas andra uppresning, detta lands, som varit hans bragders vagga och förnämsta skådeplats, rågade Tidandets kalk för denne store man, som under ett så lysande, välsignelserikt lefnadslopp sådde frid och endrägt öfverallt, och öfverallt endast skördade hat och söndring. Trött vid ett välde, som blef en evig förevändning för illskans och afundens anfall, egde han likväl styrka nog att behålla det till dess han kunde nedlägga det i en ny lagstiftande församlings händer. De afskedsord han der uttalade voro lika bittra som vältaliga. En djup melankoli, en storsinnad förtviflan framlyste i detta smärtfulla farväl af en patriot som, efter 20 års uppoffringar, strider och lidanden ej förmådde åt sin älskade fosterbyggd efterlemna annat arf än politiskt oberoende. Efter denna sista högtidliga handling ämnade han draga sig tillbaka till Europa, för att beröfva intrigen och partihatet ända till den ringa förevändning de kunnat hämta af hans närvaro. En föra svagad helsa, vänners enträgna böner, republikens alltid vexande faror qvarhöllo honom några månader på stranden af den Ocean som var bestämd att för alltid skilja honom från ett otacksamt fädernesland. Enträget bönföllo alla rättsinnige att han ännu en gång ville återsynas som fredsstiftare och försonare 1 midten af de partier som söndersleto Columbien. Döende släpade han sig, i spetsen för en skara af tappra vapenbröder, till MagdaIenaflodens strand. I dessa dystra nejder var målet satt för hans bana. Han kände döders annalkande, och samlande de sista krafterna af ett slocknande lif, talade han ännu fridens och kärlekens ord till de-otacksamme, hvars orättrådighet gifvit honom döden. (Vid öppnandet af Bolivars lik fann man lungan angripen, men de öfriga organerna friska. Han, som egde att oinskränkt förfara öfver Columbiens, Perus och Bolivias skatter, efterlemnade icke en skilling förvärfvad egendom. Likväl finnes efter honom icke heller någon skuld, ehuru ban till fäderneslandets behof användt nio tiondedelar af ett rikt arf och skänkt friheten åt 1000 slafvar. De brillanterade skänker och prydnader han af flere nationer erhållit, har han föreskrifvit skola återlemnas såsom ett minne af hanc wvwäntelkan ah tilloeifven.