vida Ira Sjöllva DoOljanl Ulolvat UVUAvE
nflytande, ehuruväl enskilde depute-
rade erbjödo folkväldet individuellt
sin tjenst. Sedan folket segrat, bemäg-
tigade sig, utan någon erkänd laglig
kallelse, en stor del af Deputerade
Kamaren det öfvergifna styret, och
detta påtagligen snarare i den afsigt
att af hittills existerande institutioner
behålla och å nyo grundfästa så mycket
som möjligt, än med det föresatta målet
att uppresa en alldeles ny politisk bygg-
nad. Men skulle också Deputerade-
Kamaren hafva åsvftat detta senare,
var det dock för densamma omöjligt
tt verkställa, emedan alla menskliga
krafter icke förslå att, i följd af öfver-
äggningar och beslut fullända ett
verk som endast händelsernas och ti-
lens makt kan bringa till mognad.
Deputerade Kamarens afsigt var så-
junda att bibehålla, men den insåg
cke att det ej kunde vara dess min-
ren och läror beskardt att blifva
mästare öfver revolutionen, eme-
lan denna 1i sjelfva verket medför
ett nytt tidsskick, hvars innersta
inda och lif det gälde att uppfatta,
för att, djupt fattad deraf, kunna le-
la de nya rörelserna. Doctrinairerne
voro de förste som läto bristande in-
igt af tidens beskaffenhet och dess
fordringar komma sig till last, hvari-
senom de ådagalade sim oskicklighet
att föra regeringen, sammansmälta dess
elementer och gifva den erforderlig
fasthet, .
Ett motsatt parti, —rörelsens eller re-
publikens — för hvilket Statens öfver-
bufvud blott är en President med Ko-
nungslig titel, märkte ganska snart
Doctrinairernes brister och felsteg, samt
visste alt temligen skickligt begagna
dem till förstärkande af sitt eget par-
ti; men hvad republikanerne icke in-
sågo, var att de sjelfve icke hunnit
längre än till förmodan att de med
sina minnen af en förgången tid skul-
le veta att leda den nya tiden.
Dessa båda partier bildade emed-
lertid elementer till Deputerade kam-
maren, en myndighet, nödtvuugetutgån-
sen från ruinerne af den förstörda mo-
narkien och försökande att på dem up-
resa en ny byggnad.
Den nya Styrelsen hänvisades till
dessa elementer, att af dem hemta
kraft att regera, ty af sig sjelf egde
den ingen sådan kraft; blott den som
Kammaren gaf, var Styrelsens. Öfver-
väger man dessa förhållanden, så har
man tillräcklig förklaring öfver den
;vaghet som icke utan grund blifvit
regeringen förebrådd.
Kringskansad af dessa båda parti-
er sökte Styrelsen mellan dem utiinna
an a Te a OA 1 4
PA NM AMA AM --— jr AA -—-—A AA
-— PV —— VA -— MM - - WMNM FF MÅ ä IM - -— AV 4 KR I he UJ) fa — - ON RN CK va — HV - NV - VV AA AA
OQO mee — SA v