vida Ira Sjöllva DoOljanl Ulolvat UVUAvE nflytande, ehuruväl enskilde deputerade erbjödo folkväldet individuellt sin tjenst. Sedan folket segrat, bemägtigade sig, utan någon erkänd laglig kallelse, en stor del af Deputerade Kamaren det öfvergifna styret, och detta påtagligen snarare i den afsigt att af hittills existerande institutioner behålla och å nyo grundfästa så mycket som möjligt, än med det föresatta målet att uppresa en alldeles ny politisk byggnad. Men skulle också DeputeradeKamaren hafva åsvftat detta senare, var det dock för densamma omöjligt tt verkställa, emedan alla menskliga krafter icke förslå att, i följd af öfveräggningar och beslut fullända ett verk som endast händelsernas och tilens makt kan bringa till mognad. Deputerade Kamarens afsigt var såjunda att bibehålla, men den insåg cke att det ej kunde vara dess minren och läror beskardt att blifva mästare öfver revolutionen, emelan denna 1i sjelfva verket medför ett nytt tidsskick, hvars innersta inda och lif det gälde att uppfatta, för att, djupt fattad deraf, kunna lela de nya rörelserna. Doctrinairerne voro de förste som läto bristande inigt af tidens beskaffenhet och dess fordringar komma sig till last, hvarisenom de ådagalade sim oskicklighet att föra regeringen, sammansmälta dess elementer och gifva den erforderlig fasthet, . Ett motsatt parti, —rörelsens eller republikens — för hvilket Statens öfverbufvud blott är en President med Konungslig titel, märkte ganska snart Doctrinairernes brister och felsteg, samt visste alt temligen skickligt begagna dem till förstärkande af sitt eget parti; men hvad republikanerne icke insågo, var att de sjelfve icke hunnit längre än till förmodan att de med sina minnen af en förgången tid skulle veta att leda den nya tiden. Dessa båda partier bildade emedlertid elementer till Deputerade kammaren, en myndighet, nödtvuugetutgånsen från ruinerne af den förstörda monarkien och försökande att på dem upresa en ny byggnad. Den nya Styrelsen hänvisades till dessa elementer, att af dem hemta kraft att regera, ty af sig sjelf egde den ingen sådan kraft; blott den som Kammaren gaf, var Styrelsens. Öfverväger man dessa förhållanden, så har man tillräcklig förklaring öfver den ;vaghet som icke utan grund blifvit regeringen förebrådd. Kringskansad af dessa båda partier sökte Styrelsen mellan dem utiinna an a Te a OA 1 4 PA NM AMA AM --— jr AA -—-—A AA -— PV —— VA -— MM WMNM FF MÅ ä IM -— AV 4 KR I he UJ) fa — ON RN CK va — HV NV VV AA AA OQO mee — SA v