PEETER BR RE EG Ialcidoskop, THEATERBULLETIN. Mozarts herrliga mäster verk Figaros Bröllop gafsi går för nästan fullt hus. Attden ej gick så alldeles väl kunna vi svårligen neka. Några bland de spei lande tycktes, serdeles i talpjecerne hafva glömt sina roller och Hr Sällström (till hvilken vi straxt skola återckomma) hade ej hunnit rigtigt inöfva sin. Figaro är eljest onekligen bland de sångpjeser som här gifvas bäst; det stora, inrotade misstaget alt man i en opera gerna något får upp-. Oj offra aktion, har aldrig sträckt sig till detta stycke. M:lle Widerber g är alltid en fin, skalkaktig, intagande Susanna, Fru Lindström (som denna afton rönte föga rättvisa af publiken) en skälmsk älskvärd Cherubin, Hrr Preumayer och Sevelin sannt komiska, hvar och en i sin väg m. m. Hr Sällström uppträdde för första gången i Figaros parti och visade hvad han kan blifva. Som aktör och sångare hade han rätt lycklige momenter och hugnades med publikens bifall i högre grad än någon af hans föregångare i denna roll, sjelfva DuPuy icke ens undantaI gen. Den bekante arian i slutet af. första akten speltes och sjöngs serdeles väl. Ett par fioriture anbragtes med j omdöme och behag; men hans spel och sång saknade, af det skäl vi här ofvan anfört, i allmänhet hållning och säkerhet, hvilket, bland annat, påtagligen märktes i den i alla afseende, till komposition och utförning Herculiska finalen i andra akten. Hvarföre Herr Sällström uteslöt sin vackra arvi:a i sista akten, kunna vi ej inse, Härmed nog; några Representationer till och Er Sällström skall med sin fina figar blifva en ganska god Figaro.