PEETER BR RE EG
Ialcidoskop,
THEATER- BULLETIN.
Mozarts herrliga mäster verk Figaros
Bröllop gafsi går för nästan fullt hus.
Attden ej gick så alldeles väl kunna vi
svårligen neka. Några bland de spe-
i lande tycktes, serdeles i talpjecerne
hafva glömt sina roller och Hr Säll-
ström (till hvilken vi straxt skola å-
terckomma) hade ej hunnit rigtigt in-
öfva sin. Figaro är eljest onekligen
bland de sångpjeser som här gifvas
bäst; det stora, inrotade misstaget alt
man i en opera gerna något får upp-.
Oj
offra aktion, har aldrig sträckt sig till
detta stycke. M:lle Widerber g är all-
tid en fin, skalkaktig, intagande Susan-
na, Fru Lindström (som denna afton
rönte föga rättvisa af publiken) en
skälmsk älskvärd Cherubin, Hrr Preu-
mayer och Sevelin sannt komiska, hvar
och en i sin väg m. m. Hr Sällström
uppträdde för första gången i Figaros
parti och visade hvad han kan blif-
va. Som aktör och sångare hade han
rätt lycklige momenter och hugnades
med publikens bifall i högre grad än
någon af hans föregångare i denna
roll, sjelfva DuPuy icke ens undanta-
I
gen. Den bekante arian i slutet af.
första akten speltes och sjöngs serdeles
väl. Ett par fioriture anbragtes med j
omdöme och behag; men hans spel
och sång saknade, af det skäl vi här
ofvan anfört, i allmänhet hållning och
säkerhet, hvilket, bland annat, påtag-
ligen märktes i den i alla afseende, till
komposition och utförning Herculiska
finalen i andra akten. Hvarföre Herr
Sällström uteslöt sin vackra arvi:a i si-
sta akten, kunna vi ej inse, Härmed
nog; några Representationer till och
Er Sällström skall med sin fina figar
blifva en ganska god Figaro.