Article Image
eniga derom att på Her tigens af Berry dödsdag , med serdeles eftertryck, gifva sina tänkesätt luft. Sådant är likväl ännu ingen complott. Man råkades blott i Kyrkan S:t Germain PAuxerroiss. Under sjelfva ceremonien synes ingenting hafva förefallit; så intyga åtminstone flere personer, som varit närvarande, med mycken bestämdhet. Vid Gudstjenstens slut framträdde en elev af S:t Cyr-skolan, son till ilerr Felix de Conny, tog ett portrait utaf Hertigen af Bordeaux ur fickan, nedlade det på catafalken, fästade deröfver en krans af eterneller, hvaraf man sedermera delade bladen mellan sig. Detta är alltsammans. Hvad man i öfrigt berättat om förloppet är ren dikt. Hufvudmännen för hela detta upptåg voro Herrarne Felix de Conny, de Vitrolles, Castelbajac och Berthier. De blefvo sedan arresterade. Herr de Conny är en f. d. ledamot af Deputerade Kammaren , den der alitid utmärkt sig genom sin exalterade Ultraroyalism, och då Hertigen af Orleans, den 7 Augusti, utropades till Konung, sjelfmant trädde ur Kammaren. Herr de Vitrolles är mycket bekant. Alltsedan Congressen i Chatillon arhet ade han rastlöst för Bourhonerne. Herr de Castelbajac är Ex-Pair och f. d. General-Tull-Directeur, samt en trogen anhängare af Herrar Villttle och Polignac. Heir Berthier är son till en man som blef en af de första offren för 1789 års revolution. Erkebiskopen blef ock arresterad, och om denna Prelat i sjelfva verket skulle befinnas oskyldig, så har i alla fall stor oförsigtighet å hans sida egt rum; ty oordningarna kunde af honom förutses, och det var hans plagt att förekomma dem. fullkomligaste nederlag, så legioner från Norra Frank framrycka; skulle äfven, tvifla, på något ställe ma invånarne vara Carlistiskt är dock äfven der minoriti att det ringaste stöd nödvi afgöra saken till dess för vudstaden äro alla liberalt: liberalas obetydlighet för! att framträda i dagen. hafva dock dessa mennisko vandter i de Ultraliberala ledd och förtidigt i politi vel indragen ungdom. End ningen att genom ett upv gifva dessa senare tillfälle kan hafva gjort Carlisternq att våga ett sådant. Me publikanerna kunna ej n deras antal är allt för ol de skulle våga något. D velaktigt att upprorsmänn förnämligast varit rigtad terade kammaren, och den de hafva blifvit sanska (0) 3 nationalgardet med ifver cc tenhet fullgjort sin pligt. hop sökte nemligen från br tränga till kammarens p bade en okänd menniska n sa till anförare och satte! gonblick nationalgardet i lägenhet, Dess Öfverste gad och af pöbeln skymföa Adjutanterne sönderbröts endast ett i tid commende jonett förmådde afbhålla d från sitt företag; de tvu nom att aftåga at elt anr andra punkter afväpnade ter af nationalgardet och sades ändtligen några sko nägra få individer sårades e Öfverhufvud taget skall regeringen, gen var verklig fara å I niom den med skicklighet vet all beoch likväl var just under k gagna Febr uaridagarnes händelser, geI bäst påstod, Carnavalsma flnom dem mer vinna än förlora. Hade 3oulevardens promenader sande och besökt. Herr vade som bekant är, i stö utan en aktninegsvärd nat modiga beslutsamhet had betydliga element till tvedrägt eller till anställande afen contrarev olution förefunnits, så hade man ej kunnat välja en lämpligate tidpuckt till utbrottet deraf; men i hufvudstaden står det Bourket våld blifvit föröfvad 3 bonska partiet isoleradt och kan ej påfoch måhända äfven mot 1l räkna något understöd. I: södra och I Konungen visade sig på 1; I vestra Frankrike skulle måhända för) och höll på Carusselplat: as I håltandet kunna vara annorlunda. Det ltal till nationalgardet. I har också visat sig att i Toulouse och I Orleans red genom de ile nå Bordeanx m, fl. or ter, reactioner voro stadnade framför Deputer rI tilltänkta, och att genom ofvananförde I palats för att tacka natio tt I Herrars försök i hufvudstaden skulle I dess ihärdighet. ns I modet upplhfvasinom provinserne. Men Stutligen vilja vi blott i Måtom oss äfven ardtaga det otänkbara, så ofördelaktigt än dessa ve latt Carlisterne behölle segren i en el (Journees) verkat på hanc ler annan trakt. Hvad redbara för-jditen, kan man dock ej

17 mars 1831, sida 2

Thumbnail