eniga derom att på Her tigens af Berry
dödsdag , med serdeles eftertryck, gif-
va sina tänkesätt luft. Sådant är lik-
väl ännu ingen complott. Man råka-
des blott i Kyrkan S:t Germain PAuxer-
roiss. Under sjelfva ceremonien sy-
nes ingenting hafva förefallit; så in-
tyga åtminstone flere personer, som
varit närvarande, med mycken bestämd-
het. Vid Gudstjenstens slut framträd-
de en elev af S:t Cyr-skolan, son till
ilerr Felix de Conny, tog ett portrait
utaf Hertigen af Bordeaux ur fickan,
nedlade det på catafalken, fästade
deröfver en krans af eterneller, hvar-
af man sedermera delade bladen mellan
sig. Detta är alltsammans. Hvad man i
öfrigt berättat om förloppet är ren
dikt. Hufvudmännen för hela detta upp-
tåg voro Herrarne Felix de Conny,
de Vitrolles, Castelbajac och Berthier.
De blefvo sedan arresterade. Herr de
Conny är en f. d. ledamot af Depute-
rade Kammaren , den der alitid ut-
märkt sig genom sin exalterade Ultra-
royalism, och då Hertigen af Orleans,
den 7 Augusti, utropades till Konung,
sjelfmant trädde ur Kammaren. Herr
de Vitrolles är mycket bekant. Allt-
sedan Congressen i Chatillon arhet ade
han rastlöst för Bourhonerne. Herr de
Castelbajac är Ex-Pair och f. d. Ge-
neral-Tull-Directeur, samt en trogen
anhängare af Herrar Villttle och Po-
lignac. Heir Berthier är son till en
man som blef en af de första offren
för 1789 års revolution. Erkebiskopen
blef ock arresterad, och om denna Pre-
lat i sjelfva verket skulle befinnas o-
skyldig, så har i alla fall stor oför-
sigtighet å hans sida egt rum; ty o-
ordningarna kunde af honom förutses,
och det var hans plagt att förekomma
dem.
fullkomligaste nederlag, så
legioner från Norra Frank
framrycka; skulle äfven,
tvifla, på något ställe ma
invånarne vara Carlistiskt
är dock äfven der minoriti
att det ringaste stöd nödvi
afgöra saken till dess för
vudstaden äro alla liberalt:
liberalas obetydlighet för!
att framträda i dagen.
hafva dock dessa mennisko
vandter i de Ultraliberala
ledd och förtidigt i politi
vel indragen ungdom. End
ningen att genom ett upv
gifva dessa senare tillfälle
kan hafva gjort Carlisternq
att våga ett sådant. Me
publikanerna kunna ej n
deras antal är allt för ol
de skulle våga något. D
velaktigt att upprorsmänn
förnämligast varit rigtad
terade kammaren, och den
de hafva blifvit sanska (0)
3
nationalgardet med ifver cc
tenhet fullgjort sin pligt.
hop sökte nemligen från br
tränga till kammarens p
bade en okänd menniska n
sa till anförare och satte!
gonblick nationalgardet i
lägenhet, Dess Öfverste
gad och af pöbeln skymföa
Adjutanterne sönderbröts
endast ett i tid commende
jonett förmådde afbhålla d
från sitt företag; de tvu
nom att aftåga at elt anr
andra punkter afväpnade
ter af nationalgardet och
sades ändtligen några sko
nägra få individer sårades
e Öfverhufvud taget skall regeringen, gen var verklig fara å I
niom den med skicklighet vet all be- och likväl var just under
k gagna Febr uaridagarnes händelser, ge- I bäst påstod, Carnavalsma
flnom dem mer vinna än förlora. Hade 3oulevardens promenader
sande och besökt. Herr
vade som bekant är, i stö
utan en aktninegsvärd nat
modiga beslutsamhet had
betydliga element till tvedrägt eller till
anställande afen contrarev olution före-
funnits, så hade man ej kunnat välja en
lämpligate tidpuckt till utbrottet der-
- af; men i hufvudstaden står det Bour- ket våld blifvit föröfvad
3 bonska partiet isoleradt och kan ej på- foch måhända äfven mot
1- l räkna något understöd. I: södra och I Konungen visade sig på
1; I vestra Frankrike skulle måhända för- ) och höll på Carusselplat:
as I håltandet kunna vara annorlunda. Det ltal till nationalgardet.
- I har också visat sig att i Toulouse och I Orleans red genom de ile
nå Bordeanx m, fl. or ter, reactioner voro stadnade framför Deputer
r- I tilltänkta, och att genom ofvananförde I palats för att tacka natio
tt I Herrars försök i hufvudstaden skulle I dess ihärdighet.
ns I modet upplhfvasinom provinserne. Men Stutligen vilja vi blott
i Måtom oss äfven ardtaga det otänkbara, så ofördelaktigt än dessa
ve latt Carlisterne behölle segren i en el (Journees) verkat på hanc
ler annan trakt. Hvad redbara för-jditen, kan man dock ej