bo. (Insändt 4
Lämpligheten af. en allmän :Landt-
a mäteri-Taxa
.
har i sednare åren altmera börjat be-
tviflas. Man påstår att det gifves pro-;
vincer, ojämförligt :svårare för afmat-
ning än andra; men om: det:är Jika
obestridigt, att det gifvas byalag och
trakter af byalag inom samma Socken,
emellan hvilka sådan olikhet äger rum:
så torde modificationerne från en all-
män Taxa böra inskränkas till nödigt
afseende å några ckonomiska och kli-
matiska. förhållanden inom skilda
Landsorter..
1827 års Landtmäteri-Taxa utbil-
idades så fullkomligt som då kunde
ske; och förberedde derigenom möj-
ligheten af elt riktigare systems an-
tagande. Det ditintills förutsatta för-
hållandet emellan tiden för mätning
af skog, äng och åker, såsom emellan
1, 3 och 6, jemkades på: goda: grun-
der till. proportionerne, 1,.2 och 4.
Den aldeles orimliga Kartritnings-
Taxan efter henrmantal, utbyttes mot
en tjenligares Kosthållnings-skyldig-
het och rättighet för Embets-biträdes
aflöning, reglerades på ett ändamåls-
enligare sält, jemte det en mängd an-
— !X
4) Ofvanstiende uppsats afbandlar ett ämne,
. hvilket vid första påseendet torde synas mån-
gen icke vara af ett allmännare interesse,
Men då aet rörer eu vigtig gren af landets
ekonomi, Landtmäteri- och Skiftesverket,
samt förråder klarhet i åsigter och sakkän-
nedom, har Red. ansett det i allt fall förtje-
na ett rum i bladet. Det vore måhända i
allmänhet att önska det publikens upp-
märksamhet , något mer än nu sker, fästa-
des på de olika grenarna af den allmänna
hushållningen, äfvensom de serskilda lands-
Oorternas angelägenheter och municipalbestyr,
Det skulle kanske icke då hända, hvad så
talrika exempel nu utvisa, att man vid hvarje
Riksdag öfverhopades af en så utomordent-
lig mängd motioner i alla möjliga olika äm-
nen, at hvilka en stor del äro fremmande
för pluraliteten. bland RiksStåndens Leda-
möter, åtminstone ingen opinion stadgad ge-
j nom deras offentliga behandling i tidningar.
ne; och det är med förvåning man anmär.
ker, huru de tusentals Lagstiftare, hvilka
under Riksdagarna framligga en skärf af de-
ras visdom på fosterlandets.altaren, de fyra
RikeStåndens bord, under de fem årens mels
Jantid tyckas alldeles döde för det allmänna
eller åtminstone känslolöse för den nytta som
en lifligt underhållen vexling af ideer ang.
offentliga angelägenheter kunde åstadkomma.
Dylika insända eller correspondens-artiklar
ntgöra, i andra länder med tryckfrihet, grune
den till ett af de förnämsta elementerna för
publicistens verksamhet. De äro, hos 0ss
med våra sällan påkommande riksdagar, nöd-
- vändigarev än i Aero sandra: länder, och
till och med ett vilkor, utan hvilket upp-
märksamheten på landets inre tillstånd må-
ste förlora sin friskhet och aftyna. Hvarje
allmän betraktelse, hvarje grundsats som ut.
vecklas, vinner intresse för Läsaren i samma
mån som den har förtjeusten af hvad Frans-
männen kalla Papropos, eller att tillämp.
ning ägerjrum på dagens händelser: Vi tro
deriöre, att det skulle blifva en stor: vinst
för den periodiska pressens värde ij allmän-
het, om upplyste män i landsorten, något
oftare än nu sker, tillkänkännagåivo sina
ideer;i tidningarne, .— Men detta . 5 inne som
kunde behötfva en serskild utveckling, har,
såsom anmärkning i en not, redan ötvergått
RR OR LAOKeKO NH AR —trRR ORK RO RAA ANF ELK —— — — — ee osm
Å