oo All SER pd IUCU ASADUECU TP Halu UL att blott ogilla. Hvad Scheldeflodens frihet anginge vore det en serskild fråga, emedan angränsande stater alltid voro sjelfva högst interesserade i segelfrih eten på strömmen, som närmar sig deras gebit. Franska styrelsen hade i allmänhet vid aHa tillfällen bemödat sig om den strängaste opartiskhet. General Lamarque uppträdde och ogillade afslaget å Belgiens anbud till för mån för Hertigen at Nemours. Han Desv ärade sig öfverLuxemburgska garisonens förfarande, och efter slutadt tal nedföll från åbörare-tribunen cn krans vid hans fötter. fir Maucsuin angrep Ministtren med anlig bitterhet, tadlade dess eftersifvenhet för England, hvars Styrelse gynnade Rysslands interessen och det i ett ögonblick då denna makt höll på alt förkrossa Polen. Han påstod äfven att den ännu bibehållne Franska Consuln i Warschau, först sedan han förfrågat sig hos Storfursten ConI stantin vågat cr känna Lupvig Philip. Utrikes Ministern rättfärdigade sig i afseende på omöjligheten alt taga Polen i beskydd, men tillade: ?Man päåstår att Pole n skall upphöra att vara ett rike! Af hvad skäl förmodar man ylikt , Vi hysa den grundade förhoppning a utt sådant aldrig skall hända. General Lafayette yttrade den orubbliga förhoppning att Ministeren skulle veta att göra icke-interventionsprinpen gällande äfven i afseende på Italien, hvarvid han yltrade sig ganska bittert öfver Hertigen af Modena. Derefter slöts discussionen öfver Belgiska Irågan. Den 24:de voro Ministrarne Montalivet, Soult och Lafitte närvarande. Den förstnämnde syntes ganska glad. Marskalken Soult yrkade på pensionslagens discuterande, men Kerr Charles Dupin ansåg denna lag böra discuteras efter vallagen, Han trodde det vara opassande att Kamaren öfverilade sina beslut och redan betraktade sig såsom upplöst. Juslitiz Ministern förelade nu tvenne lagförslag dem han förmodade icke tåla något uppskof, ehuru Kammarens ögonblick börjat blifva ganska dyrbara. (Härvid skrattade Kammaren och Ministeren sjelf.) Herr Bordeaux begärde ordet. Han talade om kamarens -förmodade up lösning, påstod den tills vidare blott ega en moralisk existence, hvarföre den borde hasta med Vallagen och dermed i sammanhang egande ämnen. Herr La Fitte svarade härpå att han väl ansåg kamarens egen önskan om upplösning allmän, (röster från venstraCentern: Nej! Nej!) och attefter han: åsgiot hade den utan Kanel i