oo All SER pd IUCU ASADUECU TP Halu UL
att blott ogilla. Hvad Scheldeflodens
frihet anginge vore det en serskild frå-
ga, emedan angränsande stater alltid
voro sjelfva högst interesserade i se-
gelfrih eten på strömmen, som närmar
sig deras gebit. Franska styrelsen ha-
de i allmänhet vid aHa tillfällen be-
mödat sig om den strängaste opartisk-
het.
General Lamarque uppträdde och
ogillade afslaget å Belgiens anbud till
för mån för Hertigen at Nemours. Han
Desv ärade sig öfverLuxemburgska gar-
isonens förfarande, och efter slutadt
tal nedföll från åbörare-tribunen cn
krans vid hans fötter.
fir Maucsuin angrep Ministtren med
anlig bitterhet, tadlade dess efter-
sifvenhet för England, hvars Styrelse
gynnade Rysslands interessen och det
i ett ögonblick då denna makt höll
på alt förkrossa Polen. Han påstod
äfven att den ännu bibehållne Fran-
ska Consuln i Warschau, först sedan
han förfrågat sig hos Storfursten Con- I
stantin vågat cr känna Lupvig Philip.
Utrikes Ministern rättfärdigade sig i
afseende på omöjligheten alt taga Po-
len i beskydd, men tillade: ?Man päå-
står att Pole n skall upphöra att vara
ett rike! Af hvad skäl förmodar man
ylikt , Vi hysa den grundade för-
hoppning a utt sådant aldrig skall hända.
General Lafayette yttrade den orubb-
liga förhoppning att Ministeren skulle
veta att göra icke-interventions- prin-
pen gällande äfven i afseende på Ita-
lien, hvarvid han yltrade sig ganska
bittert öfver Hertigen af Modena. Der-
efter slöts discussionen öfver Belgiska
Irågan.
Den 24:de voro Ministrarne Monta-
livet, Soult och Lafitte närvarande.
Den förstnämnde syntes ganska glad.
Marskalken Soult yrkade på pensions-
lagens discuterande, men Kerr Charles
Dupin ansåg denna lag böra discute-
ras efter vallagen, Han trodde det
vara opassande att Kamaren öfverilade
sina beslut och redan betraktade sig
såsom upplöst. Juslitiz Ministern före-
lade nu tvenne lagförslag dem han
förmodade icke tåla något uppskof,
ehuru Kammarens ögonblick börjat
blifva ganska dyrbara. (Härvid skrat-
tade Kammaren och Ministeren sjelf.)
Herr Bordeaux begärde ordet. Han
talade om kamarens -förmodade up
lösning, påstod den tills vidare blott
ega en moralisk existence, hvarföre
den borde hasta med Vallagen och
dermed i sammanhang egande ämnen.
Herr La Fitte svarade härpå att
han väl ansåg kamarens egen önskan
om upplösning allmän, (röster från
venstra- Centern: Nej! Nej!) och attef-
ter han: åsgiot hade den utan Kanel
i