Viläroäicke i tillfälle att bedöma
huruvida behofvet påkallar manska-
pets tillökning inom LifGardet till
häst. Men en sådan trängande mnöd-
vändighet måtte vara för handen, då
man vet, att detta regemente är det
dyraste inom armdåen, der hvarje karl
kostar staten ungefär lika mycket som
en ProtocollsSecreterare i Konungens
Canzli, och vida mer än de fleste af
dessel, som hafva intet, Emedlertid
är det intressant att minnas huru Re-
geringen, för några år sedan, fann att
statens tillgångar icke medgåfvo be-
viljandet af fyra nya ProtocollsSecre-
terarelöner, dem Rikets Ständer hade
anslagit. Nu deremot, när de stora
beräknade öfverskotten på statsverkets
inkomster sammanfallit och undsätt-
ningscreditivet måst tillgripas, för hun-
gersnöden uti de vestra provinserna,
saknas icke medel till anslag, svaran-
de mot 45 nya ProtocollsSecreterare-
löner eller 20 ÅAssessorstjenster 1 Col-
legierna. .
Våra Läsare skola, såsom vi hop
pas, finna, att icke ett ord af bitter-
het eller ironi influtit i denna fram-
ställning. Pet är saken och siffran
som tala. Men vi ha trott oss böra
fästa uppmärksamheten på en till-
dragelse, som återför tanka på den
midt ibland dagens mångskiftande
politiska opinioner allmänt erkända
grundsattsen, att en sträng hushållning
med statsmedlen alltid ansetts utgöra
en af styrelsernas första pligter; att
ingenting så lätt föder missnöje, som af-
vikandet från denna grundsatts; och
att sjelfva klokheten bjuder att icke
allt för öppet sätta sig öfver besluten
hos en representation som mången
finner beqväm att bibehålla om den
ock redan förlorat sitt anseende hos
nationen.