röfvares fot trampar; hon delar deras mödor, deras faror. Olycklige flickaj! Du får dyrt plickta för din obetänksamhet! Ett barn ligger vid hennes bröst, ett skönt barn; det liknar henne. Denne son, hon älskar honom; han är nu hennes enda glädje. — Röfvarn har återtlagit hela sin vildhet, och hans blick mildras ej mer då den faller på den unga qvinnan, ty sorgen nedtrycker hans sinne och lemnar der intet rum för kärleken. Hans tropp, fordom så talrik, så stridvan, är förstörd. — Krigare från Frankrike hafva behållit öfverhand i flere träffningar och höfdingens vapenbröder hafva stupat eller blifvit skingrade genom flykt eller förräderi. För hans egit hufvud har man lofvat 2000 piaster. De tillhöra den som mördar honom. Fyra man äro ännu vid hans sida — fyra utaf sextio som de varit! Att nu göra motstånd vore oklokt och onyttigt. De uppnå i hast den sista och säkraste af sina tillflyktsorter; fienden följer dem tätt i spåren. Lyckligtvis känna främlingarne endast ofullkomligt de förvillande bergstisarne, men det minsta buller ger dem en ledning. Den Hilla troppen vandrar försigtigt, talar endast få albrutna ord, lågt och med länge uppehåll. Baruct sofver på modrens arm. Det vaknar . . .. Tyst? säger höfdingen med en dåf, fruktansvärd stämma. Den unga qvinnan trycker sin mun på barnets lilla mun, nämner sagta dessa namn som mödrar känna! min. sov, milt barn, sköna barn, älskade Ambrosio. Ack! hon ville göra honom begriplig den fara hvarföre han utsätter dem. Men barnet förstår hungern och den smärta som framkallar hans skri. ?Gossen tiger! återtar höfdingen; hans if är mindre dyrbart än vårt! Han maste Uga Den förskräckta nodren betraktar vöfvaren, men vill ej tro den fasansfulla aning som tändes 5 hennes själ. Och! likväl! — de freramande soldaterne bafva hört barnets skrig de följa detta spår som icke sviker; ty de veta ait anföraren åtföljes af en q vinna och ett barn. De nalkas! man hör deras stes; flyktingarna äro förlorade em ej: den mest hastiga tystnad tillintetgör deras förföljures bemödanden. Gossen skall tiga upprepar höfdingen. Och barnet har upphört att skrika, ch den djupaste tystnad följer på de ljud som förrådde flyktingarnes väg. tfn har fp att frälsa gina vanen.