röfvares fot trampar; hon delar deras
mödor, deras faror. Olycklige flickaj!
Du får dyrt plickta för din obetänk-
samhet!
Ett barn ligger vid hennes bröst,
ett skönt barn; det liknar henne. Den-
ne son, hon älskar honom; han är nu
hennes enda glädje. — Röfvarn har å-
tertlagit hela sin vildhet, och hans
blick mildras ej mer då den faller på
den unga qvinnan, ty sorgen nedtryc-
ker hans sinne och lemnar der intet
rum för kärleken.
Hans tropp, fordom så talrik, så
stridvan, är förstörd. — Krigare från
Frankrike hafva behållit öfverhand i
flere träffningar och höfdingens vapen-
bröder hafva stupat eller blifvit skin-
grade genom flykt eller förräderi. För
hans egit hufvud har man lofvat 2000
piaster. De tillhöra den som mördar
honom.
Fyra man äro ännu vid hans sida
— fyra utaf sextio som de varit! Att
nu göra motstånd vore oklokt och o-
nyttigt. De uppnå i hast den sista
och säkraste af sina tillflyktsorter; fi-
enden följer dem tätt i spåren.
Lyckligtvis känna främlingarne en-
dast ofullkomligt de förvillande berg-
stisarne, men det minsta buller ger
dem en ledning. Den Hilla troppen
vandrar försigtigt, talar endast få al-
brutna ord, lågt och med länge up-
pehåll. Baruct sofver på modrens arm.
Det vaknar . . .. Tyst? säger höf-
dingen med en dåf, fruktansvärd stäm-
ma.
Den unga qvinnan trycker sin mun
på barnets lilla mun, nämner sagta
dessa namn som mödrar känna! min.
sov, milt barn, sköna barn, älskade
Ambrosio. Ack! hon ville göra ho-
nom begriplig den fara hvarföre han
utsätter dem. Men barnet förstår
hungern och den smärta som framkal-
lar hans skri.
?Gossen tiger! återtar höfdingen;
hans if är mindre dyrbart än vårt!
Han maste Uga Den förskräckta
nodren betraktar vöfvaren, men vill
ej tro den fasansfulla aning som tän-
des 5 hennes själ.
Och! likväl! — de freramande solda-
terne bafva hört barnets skrig de följa
detta spår som icke sviker; ty de veta
ait anföraren åtföljes af en q vinna och
ett barn. De nalkas! man hör deras
stes; flyktingarna äro förlorade em ej:
den mest hastiga tystnad tillintetgör
deras förföljures bemödanden. Gossen
skall tiga upprepar höfdingen.
Och barnet har upphört att skrika,
ch den djupaste tystnad följer på de
ljud som förrådde flyktingarnes väg.
tfn har fp att frälsa gina vanen.