taden och skynaat ull Sed:oli Ior alt
örkunna sina landsmän i Imola, Fa-
hnza, Farli Cesena m. fl. orter utgån-
sen af revolutionen i Bologna. — Pro-
risoriska regeringen uppfordrade ännu
amma dag alla invånare från 18:de
ill 5o:de året att gripa till vapen.
Jm morgonen fick man underrättelse
um påfvevalet, men ingen tänkte på
len nyvalde, ehuru han eljest alltid
varit prisad såsom en aktningsvärd
nan och önskvärd regent. En natt ha-
le förändrat allt, hvitt , rödt och grönt
rade utträngt det pålliga vapnet, som
,lott ännu qvarstod på mynten och
;ndast på dessa gällde något. Om af-
tonen var staden illuminetad, men
alrika patrullex genomtågade staden
och öfver allt hördes vapengny.
Ingen Italiensk stad har ett så dy-
stert utseende som Bologna; men det
som i synnerhet ger den en bedröflig
inblick, äro de tallösa Facchini (nöd-
vändiga, emedan egendoms-herrarne
hafva alla nederlagsställen för landt-
producterne i staden) och hundrade-
tals Preceetati (sådana som stå under
policens uppsigt). Dessa sistnämnde
var det som det anti-revolutionaira par-
tiet, med hemliga polisen i spetsen,
hade utsett att natten mellan den 5:te
och Ö:te göra ett contraförsök, och
dessa uslingar samtyckte dertill så myc-
ket hellre som de dervid gladde sig
utt få begå allahanda oordningar samt
trodde sig kunna påräkna Carabinieris
bestånd. Hela denna plan blef likval
tid upptäckt och Tattarrini, en af
hemliga polisens hufvudagenter, arres-
sterades. Carabinier-Captenen Monari
sköt sig för pannan, I den förstnämn-
des hus fann man hundrade pistoler,
en mängd lansar och dolkar, 2 stora
säckar krut, och en myckenhet patro-
ner. Patrioterne fordrade hans död,
och nästföljande söndag ropades i thea-
terhuset: döden åt Tartarini! död åt
Fäderlandets förrädare! Sedan dess bör-
jade man likväl vända sin håg åt an-
dra vigtigare föremål och öfverlemna-
de honom åt domstolarne, som 1 lag-
lig ordning redan instruerat hans pro-
I allmänhet har Bolognesiska revo-
lution en egen märkvärdighet derige-
nom att den ej kostat någon menniska
lifvet; ingen har blifvit skymfad eller
ötverfallen. Munkar och Prester van-
dra fritt omhkring och många bland
dem gläda sig upprigtigt åt det skedda.
Näst Calabreserne är säkert intet folk
på hela halfön så utskriket som Ro-
magneserne, till och med bland Itali-
enarne sjelfva, och likväl försiggick
revolutionen äfven der snart sagdt u-
tan blodsutgjutelse — en lIexa för ut-
larm min AGN I vakt; ffs AnsAs OR