den andra satte sig 1 besittning ati Theatern och der tog qvarter. Båda ingo innan kort så stor förstärkning ut de hela natten kunde kringskicka starka patruller. Oo morgonen kunle man 1 början ej märka att något wfrvigt tilldragit sig. Krämareoch Slagtare-bodar voro, såsom vanligt öppna, barnen lekte i solskenet och Preter, qvinnor och tiggare vandrade ned lugna steg sin väg fram. På en sång Vv varseblef man dock spridda flockar med trefärgade bandvippor, sabeln vid sidan och i gördeln; under len vida Italienska manteln, dolk och pistoler; alla dessa voro af adel slägt. Hand de ofvananförde regeringscommissionens medlemmar samt provincialvardets Chefer, äro 3 Marquiser, 3 refvar 3 Advocater och Professorer m. m.) På stora torget möttes man först af större massor som framilade brusande glädje, likasom om den sorgligt begynta carnevalen plötsligen fått nya omällig a lifskrafter; ja månocn ansåg till och med en stund bortåt de trefärgade teknen på hattar och mössor, för maskeradupptåg. Alla bodar voro prydda med bilder, trefärovade tyger och annat som man från Ervankrikes liberala Fabriker insmuglat i stor mängd, men hittils endast vågat I hemlighet visa. Högtflörtjusta Lierrar och Damer promenerade af och ann och tryckte hvarandra handen under lyckönskningar, midt i trängseln af tiggande Facchini (bärare och dagakarlar) af blinda som spelade på frol och sjöngo. Ordnadei skaror och fördelade 1 vakter såg man den beväpnade ungdomen, det under natten bildade provincialgardet, och bredvid detta, vapenlösa soldater och spotskt leeude Carabinierer (Gensdarmer) h vilka nu, sysslolösa åskådare, blandade sig med folket. Från alla palats svajade italienska nationens fanor och på per larne voro de samma frihetssånger å nyo uppslagna, hvilka förut så mången gång, likt förbisvälvande flygtiga andar, helsat invånarne. Skola de väl denna gång komma att dröja? eller livzer det något olycksbådande i de lägre folkklassernes likgiltighet; de taga nemligen ingen del i enuthusiasmen emedan de redan förut flere gånger sett dylikt och med sitt enkla, sunda förstånd deröfver fäller en dom, som ej är att förakta? Dessa frågor påtvinga sig ovilkorligen hvarje tänkande. ProLegaten afreste om aftonen. Han fann för godt att till en början åter vända tll Florenz, 1 den förmodan alt han sedan skulle funnit komagna to fullt uppror, hvari ban ej bedrorc sis, och Komagnalerne äro, som bekan tär, farligt folk. Det var nemsr