den andra satte sig 1 besittning ati
Theatern och der tog qvarter. Båda
ingo innan kort så stor förstärkning
ut de hela natten kunde kringskicka
starka patruller. Oo morgonen kun-
le man 1 början ej märka att något
wfrvigt tilldragit sig. Krämare- och
Slagtare-bodar voro, såsom vanligt öpp-
na, barnen lekte i solskenet och Pre-
ter, qvinnor och tiggare vandrade
ned lugna steg sin väg fram. På en
sång Vv varseblef man dock spridda floc-
kar med trefärgade bandvippor, sa-
beln vid sidan och i gördeln; under
len vida Italienska manteln, dolk och
pistoler; alla dessa voro af adel slägt.
Hand de ofvananförde regeringscom-
missionens medlemmar samt provincial-
vardets Chefer, äro 3 Marquiser, 3
refvar 3 Advocater och Professorer
m. m.) På stora torget möttes man
först af större massor som framilade
brusande glädje, likasom om den
sorgligt begynta carnevalen plötsligen
fått nya omällig a lifskrafter; ja mån-
ocn ansåg till och med en stund bort-
åt de trefärgade teknen på hattar och
mössor, för maskeradupptåg. Alla
bodar voro prydda med bilder, trefär-
ovade tyger och annat som man från
Ervankrikes liberala Fabriker insmug-
lat i stor mängd, men hittils endast
vågat I hemlighet visa. Högtflörtju-
sta Lierrar och Damer promenerade af
och ann och tryckte hvarandra handen
under lyckönskningar, midt i träng-
seln af tiggande Facchini (bärare och
dagakarlar) af blinda som spelade på
frol och sjöngo. Ordnadei skaror och
fördelade 1 vakter såg man den be-
väpnade ungdomen, det under natten
bildade provincialgardet, och bredvid
detta, vapenlösa soldater och spotskt
leeude Carabinierer (Gensdarmer) h vil-
ka nu, sysslolösa åskådare, blandade sig
med folket. Från alla palats svajade
italienska nationens fanor och på per
larne voro de samma frihetssånger å
nyo uppslagna, hvilka förut så mången
gång, likt förbisvälvande flygtiga an-
dar, helsat invånarne. Skola de väl
denna gång komma att dröja? eller
livzer det något olycksbådande i de
lägre folkklassernes likgiltighet; de ta-
ga nemligen ingen del i enuthusiasmen
emedan de redan förut flere gånger
sett dylikt och med sitt enkla, sunda
förstånd deröfver fäller en dom, som
ej är att förakta? Dessa frågor påtvin-
ga sig ovilkorligen hvarje tänkande.
ProLegaten afreste om aftonen. Han
fann för godt att till en början åter
vända tll Florenz, 1 den förmodan
alt han sedan skulle funnit komagna
to fullt uppror, hvari ban ej bedrorc
sis, och Komagnalerne äro, som be-
kan tär, farligt folk. Det var nem-
sr