hvilka likväl, sedan coloriten blif-
vit afnött, oftast befinnas toma på
all inre anda. Det är emedler-
tid en lycka att vissa stödjepunkter
stå qvar, till hvilka man kan åter-
vända, om en falsk smak tager för
mycket öfverhand. Hvilken skillnad
emellan Viottis kompositioner och en
del af våra nyare mästares? De för-
ra äro själens och känslans, med alla
nyanser af mörker och ljus, de sed-
nare deremot merendels endast pris-
matiska färgbrytningar, utan något
egentligt innehåll. HAr Bervald åter-
gaf WViottis toner med bållning och
karakter, och förenade det energiska
med tonens renhet och sång. Serde-
les funno vi dessa egenskaper under
executionen af första Allegron,
Herr Randel uppträdde här som en
talangfull tonsättare i den större gen-
ren. En aria, sjungen af fru Enbom
med ett accompagnementaf obligat vi-
olin, lemnade ett vackert vedermäle af
en lycklig musikalisk Natur, som allt
mer utvecklar sig. Fru Enbom ut-
förde sång-partiet med behag) och
känsla; hennes öfriga egenskaper som
Sångerska äro erkända. — Den com-
position af Kallbrenner som utför-
des på Pianoforte, närmar sig något
till den karakter vi nyss antydt i
jemn förelse med Viotti, Öfverlastnin-
sen af skimrande passager och collo-
aturer lemnar intet tillfälla att upp-
fatta den idge som lifvat compositö-
ren. Man beundrar konstnärens för-
måga som kan utgjuta detta eldregn
af toner; örat bländas, och — själen
förblifver kall, — Konstfärdigheten på
pianofortet har de senare åren upnått
:n ovanlig höjd. Hr v. Booms för-
någa är ett bevis härpå; ingen svårig-
ret återstår för honom att besegra, Hans
ovanligt jemna och lugna spel har lik-
väl en sångbarhet , som den högt up-
lrifna mekaniken oftast saknar. —.
Poemet Edmond och Clara blef ef-
er dess första uppförande omnämndt
ned ett rättvist loford i några af all-
nänna Bladen, och äfven andra gån-
sen hörde vi det med nöje; Compositö-
en hade på några ställen nu tillagt
nusik, der Reciten förut ej stod i nog
ära förhållande med tonmålningen,
varaf det hela vunnit. Äfven sjelfva
boemet tyckes, så mycket vi vid blot-
a åhörandet kunde fatta, äga förtjen-
ten af samma inspiration som lifvade
leclamationen.
Herr Torslows välljudande organ
jorde särdeles verkan der musiken
tföljde talet. Herr Brendlers alla för-
jenster som compositör kunna vi icke
ärskildt utmärka. — Vi anse honom
om en Dramalisk tonsättare, Hvilken
- öp . I
renar oåfvan Af meladienc unnhin-
FOS