stitutionens anda, som med de första och fastaste banden fästa vår kärlek och trohet vid thronen. Vi grunda med en ädel stolthet våra förhoppningar på constitutionen; vi se deruti törsäkvingen å våra rättigheter och underpanten af vår lycka; men detta skall förvandlas till ett tomt ord, ett lysande men smärtsamt bländverk , om man från naltional-representationen utesluter menniskor, hvilka, hedrade med allmänt förtroende, hafva det mod, den kraft och de kunskaper som äro nödvändiga för att föra sanningen till thronen; hvilkas fria utväljande är ett sannt uttryck af folkets röst, och hvilkas insigter äro ett behof för Eders Maj:ts hjerta. — Då Western stod i full brand at en revolution, hvars låga hotade att härja flere af. de Tyska Furstarnes stater; då Sire, var Ni midt ibland Edert folk lugn och sorgfri som en fader ibland sin familj. Hvem vakade då för Eders Maj:ts säkerbet? Var det bajonetterna och Tidnings-censuren? vej utan tvifvel; det var Bayerska folkets kärlek. Då händelserna inom Frankrike gåfvo signalen till missnöjets utbrott i Tyskland: då oroligheter spordes på alla sidor i grannstaterna; hvarest herrskade då det ostörda lugnet? — I Bayern. Hvad var orsaken till detta fu gn? Är det hanhända i Bayern som man finner idealet af lycka? Hafva vi här intet mer att önska, inga förbättringar att begära i enlighet med tidens anda? — Tulltaxorna, som på anira ställen gilvit anledning till oroligheter, — äro de icke mera tryckande här, än på något annat ställe? — Icke dessmindre har allt förblifvit lugnat, och detta lugn var frukten af det fasta rtroendet I det orubbliga beslut Eders Maj r högt uttalat, att endast regera i constitutionens anda, och söka uppfylla den Bayerska nationens alla rättmätiga önskningar. Och detta Bayrarnes exemplariska uppförande, skulle det icke belönas annat än af misstroendet? Säkert har den, som rådt Eders Maj:t till dessa mått och steg, icke varit ledd af kärIcken till Konung och Fädernesland, Han bar funnit medlet att ända till grunden skaka folkets kärlek för sin Konung, och dess gränslösa tillgifvenbet för hans person. Om Edra Ministrar, anande hvad som oundvikligen borde hända, förda ifrån den ena okloka åtgärden till den andra, icke genom en grundlagsvidrig tolkning af det tredje ediktet hade inskränkt trycklribeteo, på det ropet af något