alidit på stt Hans sista landtgods. ord var enighet. STOCKHOLM. Den 4 Mars. Det mörknar. Underrättelserne om bristen på Spandmål i vissa orter samt ett derigenom till en:ovanlig höjd uppstegradt pris med ringa tillgång blilva allt tätare och mer oroande. De som vi efter Götheborgs Dagblad i går meddelade, lemna till dessa ett nästan fasansvärdt bidr: ag. Dessutom ha wvi hört att i Halland äfven skall vara så af utbangrade Från Uddevalla stor nöd att hopar stryka kring landets samma klagovi isor; och ingen tröst ifrån de Skånska Städerna. I första rummet måste det härvid väcka både förvåning och harm, alt Läns-Styrelsen I Götlhehores och Bohus Län icke bättre underrättat sig om verkliga ställningen, än att den, på sätt ollicielt är vordet tillkännagilvet, ansett Ortens behof kunna afhjelpas utan offentligt understöd. När skola då en gång våra Landshöfdingar lära förstå vigten af sitt kall, och att det icke kan skötas etter slentrian utan stora olägenheter för det allmänna? När de genom sin vårdslöshet och uraktlåtenhet att noga undersöka förhållandet innan de afgifva sina gynsamma rapporter vilseföra Regeringen och föranleda, antingen divect skadliga åtgärder eller underlåtenhet af verkligen nyttiga och behöfliga, så borde de i sanning få vidkännas likaså väl eriminelt, som de inför förnuftets ock känslans. Domstol ådraga sig elt moraliskt ansvar. Uslingarne som utsvultne stå kring deras bättre lottade likars boningar, de fyra lik, som pästås hafva dödt af svällt m: ite i sanning för Grefve Rosen. och Herr Skogman vara inlressanta bidrag till de hugnande uuderrältelserne Götheborgs och BohusLän! i Man måtte här invända hvad som helst; i elt år då ingen egentlig missvext i det hela taget varit 1 landet; efter en Riksdag, ua tillståndet blifvil afmåladt som det mest blomstrande, sannolikt på grund af Herrar Landshöfdingars och Finansdepartementets (Og Iz n från forskningar; och med tillgångar som gifvit medel till så många nya och förhöjda anslag, kan en sådan uppenbarelse af nöd icke förråda något prof på skicklighet, helst hvarje menniska är ense derom, att allt hade varit förekommet, om en måttlig tutlafgilt i tid blifvit stadgad ä införee NN I HT: I så 2 utsvultne kring vägarna, På en då magen spelar en så stor roll äfven i det andeliga och sociala lifvets förrältningar och då middagar oftast afgöra staters öden, kunde kanhända äfven en sådan fasta lemna goda idder i statshushållningen, utom det att den ingår som grundval uti måltlighetssällskapets organisation, som räknar tvänne Filantroper bland sjelfva Regeringens Ledamöter i spetsen. Måhän da sku!le den likväl gifva mera fart än iman önskar åt de demokratiska begreppen, som man vanligen sett vara en omedelbar följd af slika alfvarsammare nödbudna kurer. Men — saken påkallar så mycket mer icke skämtets udd, utan hela allvarets uppmärksambet, som man har säker kunskap derom att nöden och det höga spanmälspriset till stor del har sin orund deruti, att den förorten behöfliga spanmålen biilvit uppköpt alt experieras. Vi föreställa oss med hvilka ögon och känslor de utsvultue och behöfvande skola se de förråd, som borde användas att sulla deras hunger att beså deras fält, utföras till utländningar och vi kunna Ne icke annat än se det mest evident praktiska derpå, huru det är den Svenska al mogen framför ala andra förbehälle alt följa den gyllene regel, hvil för några är sedan från ämne 07 vå för en predikan flyttades till ett stridsämne i tidningarna: Alt vara gudelig oc låta sig nöja, är vinning nog. All betvilla seonningen af underrättelSCA, då de aro så Giverensstämmande, och da man offentligen 1 en fesidenstdning vågar kunvgöra saker, hyilka ull den grad, som dessa, bitter satir på Länsstyrelsen och StalsSecreterarens för financerna åtvärder, är icke möjligt. Att vid ett sådant förhållande, som nu visat sig, Länsstyrelsen, om. den icke skunrat bort sin Vd, kunnat för 6 veckor sedan j sakna kunskap eller förutseende al hvad som redan inträftat, är lika litet tänkbart. Vi äro inga vänner af öfverdrift: men koona likväl icke frångå att det ju måtte tillhöra en Landshöfdings pligter, ehyad egenskap af sineeur eller hoftjenst man 1 sednare tider velat fästa vid detta embete, att förstå så mycket, som att han i tid bör vara bel änkt på medel att förhindra dylika olyckor. Och ehvad konstiga och djupa insigter i andra annen än kunna fordras al en Stals-Secreterare för financece-ärenderna, så tyckes den första, enklaste och heligaste af hans Ah 1 . 19 FU 1 ee — ar utgöra en! sol i ; tid ee Ci il I oj Je ne me un D se ol ti di Si de a