alidit på stt Hans sista
landtgods.
ord var
enighet.
STOCKHOLM.
Den 4 Mars.
Det mörknar. Underrättelserne om
bristen på Spandmål i vissa orter samt
ett derigenom till en:ovanlig höjd upp-
stegradt pris med ringa tillgång blil-
va allt tätare och mer oroande. De
som vi efter Götheborgs Dagblad i går
meddelade, lemna till dessa ett nästan
fasansvärdt bidr: ag. Dessutom ha wvi
hört att i Halland äfven skall vara
så af utbangrade
Från Uddevalla
stor nöd att hopar
stryka kring landets
samma klagovi isor; och ingen tröst i-
från de Skånska Städerna. I första
rummet måste det härvid väcka både
förvåning och harm, alt Läns- -Styrel-
sen I Götlhehores och Bohus Län icke
bättre underrättat sig om verkliga ställ-
ningen, än att den, på sätt ollicielt är
vordet tillkännagilvet, ansett Ortens
behof kunna afhjelpas utan offentligt
understöd. - När skola då en gång våra
Landshöfdingar lära förstå vigten af
sitt kall, och att det icke kan skötas
etter slentrian utan stora olägenheter
för det allmänna? När de genom sin
vårdslöshet och uraktlåtenhet att no-
ga undersöka förhållandet innan de af-
gifva sina gynsamma rapporter vilse-
föra Regeringen och föranleda, antin-
gen divect skadliga åtgärder eller un-
derlåtenhet af verkligen nyttiga och
behöfliga, så borde de i sanning få vid-
kännas likaså väl eriminelt, som de in-
för förnuftets ock känslans. Domstol å-
draga sig elt moraliskt ansvar. Us-
lingarne som utsvultne stå kring
deras bättre lottade likars boningar,
de fyra lik, som pästås hafva dödt af
svällt m: ite i sanning för Grefve Ro-
sen. och Herr Skogman vara inlressan-
ta bidrag till de hugnande uuderräl-
telserne Götheborgs och Bohus-
Län! i
Man måtte här invända hvad som
helst; i elt år då ingen egentlig miss-
vext i det hela taget varit 1 landet;
efter en Riksdag, ua tillståndet blifvil
afmåladt som det mest blomstrande,
sannolikt på grund af Herrar Lands-
höfdingars och Finansdepartementets
(Og
Iz n
från
forskningar; och med tillgångar som
gifvit medel till så många nya och
förhöjda anslag, kan en sådan uppen-
barelse af nöd icke förråda något prof
på skicklighet, helst hvarje men-
niska är ense derom, att allt ha-
de varit förekommet, om en måttlig
tutlafgilt i tid blifvit stadgad ä inför-
ee NN I HT: I så 2
utsvultne kring vägarna, På en
då magen spelar en så stor roll äfven
i det andeliga och sociala lifvets för-
rältningar och då middagar oftast af-
göra staters öden, kunde kanhända
äfven en sådan fasta lemna goda idder
i statshushållningen, utom det att den
ingår som grundval uti måltlighets-
sällskapets organisation, som räknar
tvänne Filantroper bland sjelfva Rege-
ringens Ledamöter i spetsen. Måhän da
sku!le den likväl gifva mera fart än
iman önskar åt de demokratiska be-
greppen, som man vanligen sett
vara en omedelbar följd af slika alf-
varsammare nödbudna kurer.
Men — saken påkallar så mycket mer
icke skämtets udd, utan hela allvarets
uppmärksambet, som man har säker
kunskap derom att nöden och det hö-
ga spanmälspriset till stor del har sin
orund deruti, att den förorten behöf-
liga spanmålen biilvit uppköpt alt ex-
perieras. Vi föreställa oss med hvilka
ögon och känslor de utsvultue och be-
höfvande skola se de förråd, som bor-
de användas att sulla deras hunger
att beså deras fält, utföras till utländ-
ningar och vi kunna Ne icke annat
än se det mest evident praktiska
derpå, huru det är den Svenska al
mogen framför ala andra förbehälle
alt följa den gyllene regel, hvil
för några är sedan från ämne
07
vå
för en
predikan flyttades till ett stridsämne i
tidningarna: Alt vara gudelig oc
låta sig nöja, är vinning nog.
All betvilla seonningen af underrättel-
SCA, då de aro så Giverensstämmande,
och da man offentligen 1 en fesidens-
tdning vågar kunvgöra saker, hyilka
ull den grad, som dessa,
bitter satir på Länsstyrelsen och Stals-
Secreterarens för financerna åtvärder,
är icke möjligt. Att vid ett sådant
förhållande, som nu visat sig, Läns-
styrelsen, om. den icke skunrat bort
sin Vd, kunnat för 6 veckor sedan j
sakna kunskap eller förutseende al
hvad som redan inträftat, är lika li-
tet tänkbart.
Vi äro inga vänner af öfverdrift:
men koona likväl icke frångå att det
ju måtte tillhöra en Landshöfdings
pligter, ehyad egenskap af sineeur el-
ler hoftjenst man 1 sednare tider ve-
lat fästa vid detta embete, att förstå
så mycket, som att han i tid bör va-
ra bel änkt på medel att förhindra dy-
lika olyckor. Och ehvad konstiga och
djupa insigter i andra annen än kun-
na fordras al en Stals-Secreterare för
financece-ärenderna, så tyckes den för-
sta, enklaste och heligaste af hans
Ah - 1 . 19 FU 1 ee — ar
utgöra en!
sol
-
i
;
tid ee
Ci
il
I
oj
Je
ne me
un
D
se
ol
ti
di
Si
de
a