sigt för de nyfödde förhoppningarne.
Men när tragedien allvarsamt åter-
peglar det framfarna rörer sig komi-
ken glättigt bestraffande det närvaran-
de med åtlöjets gissel. Den behöfver
yttre och inre kontraster för att be-
gränsa sina skapelser, gifva dem håll-
5
ving och liflighet, Vår närmaste tid
är väl mycket färglös i jemförelse med
det förflutna Seklets, ty seder och
conyvenans bortslipa de i ögonen fal-
lande olikheterne mer och mer. Dock
finnas ännu många komiska situatio-
ner, för den som har sinve att upp-
fatta och förmåga att framställa dem.
Här tröffar likväl den nye Theater-
Direktören den första stötestenen, som
måste sätta hans mod på ett hårdt
prof. Den komiska dikten har väl 30
till 50 års tid tillbaka till fält och
spelrum; men det är dock förnämli-
gast den närvarande tiden som är fö-
remålet för den komiske Författarens
behandling. Man är här genast inne
på Considerationernas och den goda
tonens? område; och ve den som här
vågar nyltja en alltför bjert och sann
pensel! Den företrädesvis så kallade
högre komiken, är likväl mera allmän;
och dess Mästerstycken kunna, till och
med bibehålla sig i sekler. I hela
denna vitter hetsgrens bearbetande för
Theatern har dock , besynnerligt nog
hos oss rådt den största tröghet. Vi
kunna icke erinra oss någon inhemsk,
ännu ej på Theatern gifven
som skulle kunna förtjena att uppfö-
ras, mer än kanske Lidners Ändteli-
gen blef en Poet lycklig hvilken med
sina flere löjliga och ur Stockholms-
lifvet hemtade situationer synes böra
föredragas flere under de förra Sty-
relserna framhafde efterpjeser. Öfver
anledningen till denna totala brist på
komedier torde vi få tillfälle yttra
några ord i en serskild uppsats.
(Forts. från N:o 34.)
j
RER ARE NN
SES SEA se MISSA — NN