CORRESPONDENSARTIKEL. led. har fått sig tillsändt, med begäran om intagande i bladet, nedanstående svar på den sig så kallande Thomas Mjölnares i förra veckan insända uppsats om trampkorss. Sedan åtskilliga Tidvingar, Brocehyrförfattare och Swålänningar, genom mina ovederlagda bevis, angående verkan af mina trampkorss, längesedan blygts att ytterligare ofreda mig för denna upplinning och sjelfva Argus blifvit min vän, — har en maskerad person på Wikbolandet, som kallar sig Thomas Mjölnare , angripit mig med hela ilskan hos en vanlig skråmä stare, som fruktar alt genom en förbö iltring förlora något tafsin privilegierade beskattning på allmänheten. På haus tingomål och den Småländska mundarten har jag dock röjt hkonom och fannit, att han är densamme, som i sin ort är känd för hvarfehanda, Denne — — man, som icke nu för första gången ofredar mig och det i jag äger, är den enda på hela Wikbolandet, der jag i många år varit bosatt, som kunde nedlåta sig alt med smäsclser klandra, att jag, genom bevis, ätven af siömän, nemligen en officer vid Kengl. fioltarr, en skeppare och ca hel besättnir ng alio man, sökt småningom bortnöta den fördom fåkunmigshbeten och swåsinnet samt slutligen egennytlan ech afundsiukan tillskapat och underlrållit, icke blott till min stora skada, utav äfven till ännu stör—