CORRESPONDENS- ARTIKEL.
led. har fått sig tillsändt, med be-
gäran om intagande i bladet, nedan-
stående svar på den sig så kallande
Thomas Mjölnares i förra veckan in-
sända uppsats om trampkorss.
Sedan åtskilliga Tidvingar, Bro-
cehyrförfattare och Swålänningar, ge-
nom mina ovederlagda bevis, angåen-
de verkan af mina trampkorss, länge-
sedan blygts att ytterligare ofreda mig
för denna upplinning och sjelfva Ar-
gus blifvit min vän, — har en ma-
skerad person på Wikbolandet, som
kallar sig Thomas Mjölnare , angripit
mig med hela ilskan hos en vanlig
skråmä stare, som fruktar alt genom
en förbö iltring förlora något tafsin pri-
vilegierade beskattning på allmänhe-
ten. På haus tingomål och den Små-
ländska mund- arten har jag dock röjt
hkonom och fannit, att han är densam-
me, som i sin ort är känd för hvar-
fehanda,
Denne — — man, som icke nu för
första gången ofredar mig och det i jag
äger, är den enda på hela Wikbolan-
det, der jag i många år varit bosatt,
som kunde nedlåta sig alt med smä-
sclser klandra, att jag, genom bevis,
ätven af siömän, nemligen en officer
vid Kengl. fioltarr, en skeppare och
ca hel besättnir ng alio man, sökt små-
ningom bortnöta den fördom fåkun-
migshbeten och swåsinnet samt slutligen
egennytlan ech afundsiukan tillskapat
och underlrållit, icke blott till min
stora skada, utav äfven till ännu stör—