EeltleCctlcr, Dora, da UC Ullldldas 101 saåda-
dana tjenstefel, hvilka med uppbörden
eller kontrollen ega gemenskap, för
sina tjensteförbrytelser ansvara inför
Kongl. Kammar- Rätten; hvarigenom
de hittills i detta hänseende privilegi-
erade serskildte Domstolar komma att
försvinna,? hvaraf ville synas, som
borde icke undantag äga rum då nå-
gon eller några CollegiiLedamöter till-
talas för åsidosatt controll vid förvalt-
ningen af allmänna medel, hvilken
tydning vinner styrka deraf, att det
oftast skulle blifva svårt om icke
omöjligt att bestämma den underord-
nade controllantens förseelsegrad och
ansvars påföljd, då denbefallande con-
trollantens Embetsåtgärd icke i sam-
manhang dermed får granskas och
pröfvas; men enär å andra sidan Kgl.
KammarRBätten haft mera bestämda
stadganden att efterlefva, nemligen
2 fn r;sta mom. af dess Instruction,
som, då anmärkning göres emot nå-
got Kongl. Maj:ts och Rikets Collegi-
um, inskränker Kongl. KammarRät-
tens åtgärd till förklaringars infordran-
da och handlingarnes öfverlemnande
till Kongl. Maj:t, samt Kongl. Brefvet
den 20 Oct, 1824, som icke medger
förklaringars infordrande, utan före-
skrvifver, att anmärkningar emot något
Collegium, som angå redogörelsen och
ziffran, böra öfverlemnas directe till
Kgl. Maj:ts Justitiz-Cantzlers-Embete,
och Kongl, Maj:ts Nådisa Förordning
d. t1 Dec. 1830, angående behandlin-
gen af Extra-Ordivarie Afskrifnings-
frågor och anmärkningsmål, uti 2:dra,
6:te och i1i:te Sy:ne antyder bibehål-
landet af den grundsats, som högst-
berörde Kongl. Bref af den 20 Oct.
1824 innehåller, så ansåg fr Kam-
marRättsRådet sig för sin del icke för
närvarande kunna bifalla den af Ad-
vocatFiscals-Embetet å Kongl. Krigs-
Collegii Presidents och Ledamöters
egendom yrkade sequester.
Likväl, och då det möjligen kunde
vara äfventyrligt för Kyl. Maj:ts och
Kronans säkerhet, att all ansvarstalan
och yrkad säkerhets-åtgärd i afseende
på Krigs-Presidenten och ArtilleriDe-
partementets Civila Ledamöter afstad-
nade. eller uppskjötos intill dess Ba-
lancemålet emot Upphbördsmannen hin-
ner slutligen afgöras, trodde Hr Kam-
marRättsRådet, att förhållandet här-
med borde till Kongl. Maj:t i under-
dånighet inberättas, i den händelse
Kgl. Maj:t skulle finna skäligt, att
för ifrågavarande fall föreskrifva nå-
got särskildt behandlingssätt, i anse-
ende till den af AdvocatFiscalen väckte
talan emot ofvanbemälde President och
Kongl. KrigsCollegii Ledamöter.
Herr Kammar-RBätts-Rådet Ekholm
MMMM ———— kr LL. BOBRw — — — —. — Ä i OH Ö n— —— —— —
Re Å ——