el de Ville. På sin venstra sida har
iskådaren Hötel de Villes urålariga
facade, med sina 13 half göthiska fen-
ster, sin Henric den 4:de af Bronze,
sin Solvisare, hvars nål visar på 5 2.
De af tidens åverkan nedsvärtade mu-
varne få en pittoresk belvsning af den
nedgående solens strålar. Här har ar-
tisten begått en anachronism. Uret står
på 2, den timma då Hötel de Ville
också verkligen för tredje gången eröf-
rades af folket, men skuggornas för-
delning och de varma rödagtiga -dag-
rarne antyda! en nedgående sol. Man
fattar lätt anledningen till denna sken-
bara vårdslöshet. Klockan I 2 står So-
len nästan lodrätt öfver hufvudet och
upplyser allting med ett bländande,
ntonigt sken, det är för artisten det
mest ofördelagtiga ögonblicket af da-
sen. Herr Daguerre har föredragit
att våldföra den historiska och astro-
nomiska sanningen, heldre än att al-
säga sig de pittoreska effecter som
frambringas af antagonismen mellan
ljus och skugga. Vi gilla fullkom-
ligt hans förfarande och felet är dess-
utom för litet synbart att det skulle
i ringaste mån, skada effecten af det
hela. Massan af beväpnade medbor-
gare störta ut ur den medlersta arca-
den; från alla fönster ljunga skott
hvars rök man ser och nästan förvå-
nas att ej älven böra dundret. Några
nyfikna hafva tagit plats på tinnarne
af huset. I ena hörnet af Grensplat-
sen på askådarens högra sida fram-
störtar en colonn utmed quaien. Dra-
gonerna gifva eld på dem. Till hö-
ger har man vidare de hus som ligga
gent emot Hötel de Ville; de äro
helt nära ögat och man upptäcker 1 på
dem de obetydligaste detailler, åler-
gifna med den snart sagt otrolig ra San-
ning som utmärker alla Herr Daguer-
res målningar. Hela denna sida af
torget är snart sagdt tomt. . En karl
sitter grensle i ett öppet fenster och
uppsätter utanför det samma en tre-
färgad fana. En qvinna står i ett
annat fenster med armarne hyilande
på den. lilla balkonen utanför, och
betraktar med det mest lyckligt ut-
tryckta då tagande en ung, sårad flicka
som tvenne karlar nedlegga på trös-
keln. utanför porten. Alla dessa ligu-
rer ställda tätt bervid åskådaren, äro
återgifne med en förvånande styrka i
mode ellering. Tekningen, grupperin-
gen och composilionen ega dessutom
mycken förljenst; den muskelförslapp-
ning som hos den unga flickan är följ-
den af det skott hvaraf hon nyss blil-