Revue Frangaise — är Oppositionen,
oaktadt sitt mod och sina talanger,
föga fruktansvärd för styrelsen. Sven-
ska Regeringen har hvarken ombytt
grundsattser eller chefer sedan 1812,
då brytningen skedde emellan Napo-
leon och Bernadotte, Sveriges dåva-
rande Kron-Prins. Efter denna tid-
punkt förebrås Regeringen af sina mot-
ståndare, i sin yttre politik , en allt-
för uteslutande böjelse att låta leda
sig af Ryssland, och uti den inre ad-
ministrationen, en hårdnackad ovilja
för allt som instämmer med den nya
tidens anda och för alla de förändrin-
gar, som äro tjenliga att utveckla de
idfer som frambragte 1809 års så
ofullständiga statshvälfning. Äfven
alla efterföljande Riksdagar hafva vi-
sat sig mer eller mindre benägna att
villfara Styrelsens önskningar, och Op-
yositionens, som det vill synas, tem-
ligen kraftfulla försök hafva nästan all-
tid lemnat rum för blott — höfliga
ord och vackra löften.
?Man förstummas, utbrister Gran-
skaren, öfver anmärkningar, fram-
ställda inför Europas största publik.
Det är tydligt, utropar han efter
vanan, att deras författare ej är nå-
gon annan än en medlem af vår op-
position — dessa bitande klagomal
hafva aldrig flutit ur någon utlän-
nings penna, Ingen anmärkning, som
icke innefaltar ett loftal, kan i Gran-
skarens ögon vara opartisk, eller här-
flyte från annat än parti-hat; endast
smickret är opartiskt, endast rökverk
komma från sannpingsalskande och pa-
triotiska tlänkesätt. Ingen lär fästa
afseende på Granskarens insinuationer
alt den ifrågavarande artikeln skulle
vara af någon Svensk parti - medlem
författad och i Revue Francaise, un-
der utländskt namn, införd. Tvert-
om lär denna Granskare-uppgift al de
flesta icke anses för annat, än, hvad
Granskaren sjelf satt deröfver till ru-
brik, nemligen ett Nytt underslef.
Det är temligen allmänt kändt att ar-
tikelus författare skall vara en ung
Grefve Montalembert, slägting till den
förra Franska Ministern härstädes, och
bvilken under sista Riksdagen vistades
i Stockholm,
Det synes som om man hade hand-
lat skickligare i fall man underlåtit
hela det i Granskarens 14:de Nummer
skyldrande nya underslefvet, hyvari-
genom hans Committenter ingenting an-
nat vunnit, än alt den mörkaste si-
dan af den förtretliga artikeln blifvit
mera allmänt beskådad och begrun-
dad. Det är emedlertid besynnerligt,
att ingen annan sett framskymtandet