ser (s, 137), — Utomordentlig. lära
rexextraordinarie? (ss 138. — Ett
språka pogttiska vikedom består inga-
tunda i mängden af förfinade begrepps-
tecken, eller I ett störve antal af en-
staka ord, hvilka sinsemellan icke egå
någon ursprunglig föreningspunkt, och
blott äro undevrsåtare, ej medborgare
af en gemensam språkstam, Men när
denna utvidgar sig till ätter och slägt-
förhållanden, der hvarje hufvudord,
i sig sjelft fruktsamt, kan ingå äkta
förening med sina jemnhördige, och
framföda nya afkomlingar, genast
igenkänneliga genom stamfädrens anlets-
drag och lynne, — der nppstår för
skaldekonsten - en lefvande plantskola
af rikt omvexlande uttryck och aord-
bildningar, hvilka med ungdomlig höj-
lighet låna sig åt snillets ingifvelser,
alla känslans dristiga hänvyckningar?
(Sr 140, 141) Jeremia ellor höga
visans ömt snckande meladier (s, 143).
Sid; 146 omtalas Infödda snillen
— förmodeligen till skilnad från de
importerade,
På sött dessa exempel utvisa, har
då ändteligen den ostyriga phasphoristi-
ska pilten, föreställd i Hr Envoyden
ven. Brinkmans person, vid hans in-
trädestal formeligen förmält sig med
den stela Akademiska Bofdamen från
adertonde århundradet, utsivad I styfe
kjortel, rabe-ronde och fontanger, —
Det är att förmoda, att Författaren
till. Eolsharpan, som recenserades 1
förra årgången af detta blad, icke
måttorbiitva. glömd vid nösta intrväf-
fande ledighet! i
0
Mm MV AR MM SR DF mm Ane
(8 130: — Framspringande händels I
Aflic
Hedha
stora VI
Svalan
för mf
antingt
på viss
är, mc
tig bo
de: 3
en enb
vagnar
tr Tvil
godt st
amt h
plett
kärnag
ren, Oo
tid hy
sen, vil
skullar
het hö
anbud
undert
verks
tecknir
för Jäs
söknedi
den in
och k
Justitia
Kamm
dess an!
som HH
Aprill
Februr