LD SAR NM MIR SM RR AA hå
s
AM
ARMS hö AR
- begripa 3; fattar han alls icke; eller
.j orätt, så mycket värre? för lotom!
Då Konungen å sin sida talar, säger
-1 folket: Se der ordet som befaller! Det
i I tillbeder under vördnadsfull tystnad
eller knotar med hög röst.
Seklernas erfarenhet har emedlertid
lärt verlden att konungen, och folket
ej höra stå I omedelbar beröring med
bvarandra; den har mellan konungar-
ne och folken upprest dubbla hom-
mar. Den har ställt gent emot hvar-
andra en representation, som skall fö-
reställa folket, och ett Kabinett som
föreställer konungamakten, Konungen
vänder sig till kammaren, för att råd-
frå2a folket. Folket prisar eller för-
dömer kronan uti medleminarne af ka-
binettet. Itt dåligt kabinett kan ver-
ka missnöje med Regenten, emedan han
valt det, men Regenten erkänner att
han misstagit sig, ombyter Ministere-
och det är endast den ministere han
afskedat som har haudilat orätt , som
a lär ansvarig 1 händelse den anklagas.
Vid hvarje nytt system återfinnes all-
tid konungen renad från alla fläckar,
som hunnit vidlåda det gamla, och
verkande i allt det goda som det nya
kan medföre. Se der hvad Englands
publicister från början förstått med
att Konungen cf kan handla orätt.
Men, frågar man, är det verkeligen
ullbörligt. att vid hvarje handling,
hvarje ord från thronen, åberopa Mi-
nisteren; och om handlingen eller ul-
hlirycket äro fördömliga, är det icke
d sjelfva verket Konungen iman fördö-
så laner då man låtsar anklaga hans ka-
n I binett. Vi svara: är det fråga om
Hof-förhållanden, så kunde möjligen
frågan sätta en Hofman i förlägenhet;
men när det gäller constitutionelle the-
orier, kan tvisten blott argå constitutio-
nella förhållanden, Se här då, hvad
dessa förhållanden, enligt vår tanka
äska?
Konungen väljer sina ministrar, men
i ban tvingar dewm ej. När ett Kabi-
nett forimeras , förutsältes ett slags öf-
al verenskommelse mellan Konungen, som
1- erbjuder styrelsen, och personerne som
la I egna sig åt dess öfvertasande. Det är
elli K: ibinettets sammansättning som Ko-
Oo
nungen framstår med sin personliga
ut lölvertygelse. Om Konungen lyckas
tt laltt öfverflytta sitt system på de män,
ld hvilkas bistånd han astundar, eller
as jom dessa. män förmå Konungen alt
följa en viss rigtning till ;
den parlamentariska majoriteten, så är
ett Kabinett formeradt, och hvarje ytt-
rje I rande 1 ofticiel. väg, emaneradt från
an iKouvungen eler Minmistören , utgör Ka-
ds I binettets tanke. De konstitutionella
e- I örhållandena äska från detta ögou-
vinnande af
SEN RNRNE
AMI 2A äger
SMALL ASU IEA SAFE I SER Dd
Efter constitutionella rättsbegreppenr,
yttrar sig Konungen blott i det enda
fallet då en ministere skall bildas; i
praktiken händer det väl att Konun-
gen äfven yttrar sig oflicielt, utonr
conseilen, såsom då han besvarar adres-
ser, deputationer m. m. men, om det
också vid sådana tillfällen visserligen
ej är egentligt att säga det Kohunge n
alltid är uttrycket af hvad som blifvit
beslutadt i Conseilen, om det till och
med är alldeles orimligt att fordra
det han ej skulle yttra ett ord, hvar-
öfver han icke rådfört sig med sina
ministrar, så är man dock alltid be-
rättigad att påstå det han antingen
felat mot sin öfverenskommelse med
Kabinettet eller ock yttrar en tanka,
som han vet vara Kabinettets. I båda
fallen håller man sig till ministrarne
och till dem ensamt. Man säger till
dem: Om den tanka Konungen yttrat
ej är Eder så har han frånträdt ert
system; Ert afsked bör då vara er
protest — eller: denna tanka var er
egen, den tillhör er, försvaven den-
samma inför oss.
I ett land der en långlig vana gif-
vit häfd åt constitutionella förhållan-
den och plägseder, i England, har det
på 50 år ej en enda gång inträffat att
oppositionen förmått underkasta gr ansk-
ningen en Konungens tanka, som eCj
tillika varit - ministrarnes. Då Pitt
ville och gjorde krig, skulle ej Georg
den 3:dje hafva kunnat yttra en Öön-
skan eller en tanka i motsägelse med
det system han antagit efter Pitt, utan
att denne Minister resignerat. Då ef-
ter Pitts död, Gcorg ansåg att han
endast genom Fox kunde vinna en
behöflig majoritet, öfverensstämde all-
tid konungens personliga meningar med
den nya ministerns. Pitt och fox ha-
de efter hvarandra uppgjort sina vil-
kor, af ganska olika beskaffenhet, som
bvar man vet, och utan tvifvel hade
alla kongliga yttranden, under tiden,
slätt 1 samband med den enas så väl
som med den andras angifna styrelse-
system. Utan denna garanti skulle in-
gen af dem ett ögonblick ve lat qvarstå
vid styret. Pitu grundade, år 1800
sin afsägelse endast och allenast på den
stridighet, som vppats mellan honom
och konungen i afseende på Irländska
frågan, En tid derefter, då Prinsen
Regenten, under sin Faders sjukdom
utöfvade de Kol. prer ogativerne, glöm-
de han, med; Casticreazgh vid sin sida,
att han fordom varit vän af Franska par-
tiet. En konung af Eugland tröstar Sig
i det enskilda lifvet, om2ifven af si-
na favoriter, öfver de uppolfri ingar han
i det offentliga får göra åt det rådan-
de Styrelse- syste met. Nen den dag