Äfven Sverige har erfarit verknin-
garne af fåvoritsystemet. Utan att i
detta afseende återgå till de Görtziska
tiderna, finna vi närmare exempel här-
på uti Gustaf III:s och Hertigens
favoriter, Armfelt och Reuterholm,
hvilkas inflytande, ehuru af en olika
art, båda hade en menlig och förstö-
rande verkan, och gåfvo sjelfva Re-
genterne till pris åt mängdens hat och
bitterhet, genom de orättvisor och pre-
judicer de utöfvade. Frih. Armfelt
har sjelf medgifvit detta på flera stäl-
len i sin tryckta lefnadsbeskrifning och
Reuterholm är nogsamt känd sedan
Förmyndare-Regeringen.
Det är efter en sådan erfarenhet äf-
ven inom oss, som man låter Stock-
holms tidning år 1831 stiga fram och
försvara favoritskapet! Vi vilja icke
spilla många ord emot denna uppsatts,
hvilken dömmer sig sjelf tillräckligt,
då Författaren med den största oskick-
lighet i verlden ger vinkar om en
man som ehurn sjelf oberoende, de-
lar sina lediga stunder med Regenten
och hjelper honom bära spirans tyngd.
Vi böra likväl fästa uppmärksamheten
derpå, att om det är vackert af en
person, som af naturen kan ha ett ädelt
sinne, att begagna sitt insteg hos: en
Monark till förmån för rättvisan och
menniskokärleken, så har han likväl
alldeles ingen rätt att sträcka detta
ädla nit så långt, att han blandar sig
i statssaker, som icke angå honom.
Och om en sådan man har den ljufva
lotten att genom sin tillgifvenhet
och sitt enskilda umgänge kunna
lindra spirans tynvgd,? så bör han
framför allt akta sig att använda de
ögonblick, som bärigenom erbjudas ho-
nom, att belägra sin Herres öra med
recommendationer, eller låta märka
sitt inflytande dervigenom, att han i
silt kabinett emottager sökande och
utlofvar sitt förord till sysslor, hvilkas
tillsättande icke hör till hans departe-
ment. Det är genom ett sådant hand-
lingssätt han, äfven med en god vilja.
slutligen gör sitt favoritskap förhat-
ligt; ty folket i ett fritt samhälle äl-
skar formernas iakttagande, huruda-
na de än må vara, mer än godtycket;
Favoriten blir, ifrån ett föremål för
uppmärksamheten, föremål för idenall-
männa oviljan, och får vanligen un-
der förändrade förhållanden eller i en
kritisk tidpunkt umgälla sin ärelyst-
nad, mången gång hårdare än han