och upplysta: innan de tframläggas Ior
monarkens ögon, Den enskilde med-
borgarens åligganden hos styrelsen må-
ste der pröfvas med mera oväld, bå-
de af nyssnämnde skäl och för den an-
svarighet som constitutionella Rådgif-
vare äro eller åtminstone anses ikläd-
da. Men just i sådana samhällen är
det lätt begripligt att en favorits in-
flytande måste vara skadligare än an-
norstädes, emedan hans nära umgän-
ge med Monarken bildir en genväg
åt lycksökaren , som alltid heldre be-
gagnar sig deraf, i samma mån, som
han saknar den bepröfvade skicklighet,
hvilken känner sig värd att framkomma
genom de lagliga formerna. Denna
utväxt på constilutionella samhällen
visar sin skadlighet i synnerhet i be-
fordringsvägen; ty inför den gäller ic-
ke blott skickligheten, utan i bredd
med och framför densamma börd,
vänskap, slägt-relationer när och fjer-
ran, och slutligen kanske sjelfva nöjet
att förbinda sig en supplikant och
skaffa sig klienter, förenadt med det
ännu större att motverka en medtäf-
Jare om makten.
Vi behöfve icke gå långt tillbaka i
tiden för att finna exempel för denna
sats. Bourhonerne sökte införa favo-
rit-idger och favorit-inflytande under
ett constitutionelt regeringssätt. ) Vi
känna alla huru det misslyckades,
Askmolnen samlade sig öfver deras
hufvuden, och den enfalldiga favorit,
som de sist uppsatte till åskledare, kun-
de ej afvärja det hotande ovädret,
hvars blixt snart krossade både leda-
ren och den svaga thron som hans
kraft skulle skydda.
I England har man deremot exempel
af favoriter som ägt liten eller ingen
inflytelse på allmänna ärenderna, lika-
som af Regenter, hvilka uppoffrat sitt
personliga tycke för Statens skull. Så
var t. ex. Georg III personlig ovän med
den berömde Pitt, men hade det oak-
tadt den sjelfuppoffringen att bibe-
hålla honom vid statsrodret, för hvil-
ken storhet också det allmänna vettet
höll honom räkning. Utan att ser-
skildt vilja berömma Georg den HI
kunne vi icke undgå nämna vår tanka,
att det är just denna uppoffring af
små, enskilda böjelser och fördelar för
det allmännas skull, som utmärka den
stora mannen, och att det är denna
egenskap ensam, som skänker en Re-
gent förmågan att omgilfva sig med
män af sannt värde och duglighet,