Ulall HAUS HAlDStCCH ue Ull FONB OC
vår procession , bestående af 530 till!
60 personer, framskred långsamt emel-
lan en här af kossacker, som med
lansarne i händerna, vaktade oss li-
kaså noggrannt som om de fört Tån-
gar till Siberien.
Kan Ni förklara mig hvad detta
betyder? sade jag till min granne,
en hederlig Köpman från Jtamburg,
som blifvit sänd till Storfursten för
att framlemna en petition, angående
contributioner som upptagits i Ham-
burg, då denna stad ockuperades af
Ryssarne. Nej, min Herre, svarade
han, jaguppväcktes denna morgon emot
kl. 4, genom en polistjensteman, som
antydde mig att medfölja till Gene-
ral- Guvernören, emedan Storfursten,
som nyss ankommit, ville genast se
mig? I följd af denna ordre upp-
steg jag och begaf mig åstad genom
snö och is. Detta nattliga besök är
icke sy nnerligt angenämt, men det Sy-
nes som om Hans Kejserliga Höghet
alltid behagade välja denna besyn-
nerliga timma för de audiencer han
gilver.
Vi anlände snart till slottet, och vi
funno garnisonen redan uppställd på
det stora torget, beredd på en mön-
string, som skulle äga rum vid dagens
gryning. Yid slottsportarne lemnades
vi af vår eskort, och jag fick några
minuters tillfälle att göra ett hvarf i
hopen af Polackar och fremlingar af
alla stånd och vilkor. Jag blef sedan
placerad emellan en Siciliansk Gene-
ral och en soldat som deserterat. Då
vår procession åter var i ordning, gaf
ett oredigt sor! tillkänna att Hans
Kejserliga Höghet nalkades. En dörr
öppnades, flere officerare utkommo
derigenom, och, efter några ögonblick
syntes Storfursten, Han började sina
helsningar med en min af stränghet,
som var väl beräknad för att isa ge-
nom förfärelse alla dem som icke re-
dan voro det genom kölden, Närman-
de sig till en Engelsman yttrade han
några hårda ord emot friheten i den-
nes fädernesland, hvarpå Enpgelsman-
nen svarade: Jag får ha äran under-
rätta Ers Höghet, att jag innehar en
vexel på några tusen p. st, dragen
på en 3ankier i Sit Petersburg; jag
hade föresatt mig att i Ryssland an-
vånda denna summa för mina nöjen,
men denna inledning är tillv: äcklig för
att gUdva mig ett begrepp hvad jag
har att vänta; jag tänker nu icke
längre sträcka mina forskningar i Nor-
den. — Som ni behagar — sade
Hans Höghet, och vände honom tvärt
ryggen.
Hofnresentationerne blefvo nu nåora
I