a-
a-
ä-
it-
an
ka
let
II-
ta
ns
1-
Ng
)SS
Lr
ä-
på
i-
de
ot.
de
är
1S—-
If
let
n-
ra
li-
på
am
ta
1-
sk
d-
le.
f-
S-
d-
en
it,
år
-
it-
Ör
A-
ist
ng
nä
et
n-
si
;l-
ve
Å
I samma mån som de in-
kräcktade landet, nybyggde de åt sig
små fästningar, det vill säga ett lorn
midt på en plats, omgifven af tjocka
murar. Dit drogo de sig tillbaka
hvarje gång Irländarne anföllo dem
med någon förenad styrka; och det
var härifrån som de, efter häfdateck-
nares berättelser, utgingo såsom rof-
foglar, för att för ro skull skjuta på
hopen af grannarna. Ett inbördes krig,
endast afbrutet af korrta stillestånd ,
härjade ön och de blodigaste grymhe-
ter begingos på båda sidor.
Engelsmännen behöllo, som vi nämnt,
öfverhanden 1 dessa strider. Em redler-
tid voro de ännu, vid slutet af Henric
område.
VIII:s. regering, endast ägare af 23
grefskaper ibland de 32 hvari ön är
indelad. Dessa 23 Grefskaper san-
af the Lng-
förvisade
manfattades under namn
lish Pale, och stränga lagar
dervifrån alla ännu oberocnde infödin-
gar. Hade en sådan händelseyis rakat
öfverskrida den utstakade gränsen, så
var han fogelfri för den förste Engels-
man han mötte, med mindre han sjelf
befann sig under en annan Engelsmans
beskydd; och äfven 1 sådant fall straf-
fades dråparen endast med en lindrig
bot och fängelse.
föding hade dödat några bland colo-
nisterna och derefter begaf sig på flyk-
ten, måste fem personer al f hans clan
eller rote i hans stålle bestiga scha-
volten, Denna barbariska lag hade
blifvit utfärdad af colonisterna sjelfve,
som efter hufvndstadens exempel,
nast från början hade erhållit ett Pär-
skap och ett Underhus. Men det po-
Deremot om en in
3C-
litiska oberoendet, som ensamt kan i
constituera ett ver rk hot parlament, fe-
m des aldeles det i Dre ablin, emedan det
inder den ryktbare Sir Edward Poy-
nings förvaltning hade låtit frånvinna
sig en concession, som ställde det un-;
der Londonska parlamentets uppsigt
och domvärjo. Detta tilldrog sig un-
der Henric VII:s regering. Moderlan-
det fick härigenom Tallkomhg suverä-
nitet öfver Irland. Dess fört fallningar
fingo der helgden af lag, och det Ir-
lä ndska parlamentet förlorade hela sitt
inilytantde. Sjelfva Ledamöternas per-
sonliga frihet aktades icke af Vic
Konungarna. År 1534 lät Lord Staf-
ford kasta Sir John Dunegan och Hap-
len Charles Price I fängelse, till straff
Ce-
för deras djerfva yttranden.
Vid denna tid hade ön heloch hål-
Ien fallit i lngelsmännens våld. Några
är förut, under Elisabeth, hade de
infödde, svagt understödde al Spanio-
rerne, försök t sina yitersta krafter, för
alt befria sig från det främmande he;
Ir 0
:
;
2
de gifvit honom titeln Grefve af Tyrose.
Han förklarades för förrädare och re-
bell genom en serskild lag, som ulfär-
dades 1493, och hans egendomar con-
fiskerades efter ett långt och häftigt
motstånd. Detta var de Irländske Cel-
ternes sista motstånd emot England.
Emedlertid hade de förste Nybyg-
garnes efterkommande ingått talvika
förbindelser med de förnämsta tntödda
familjerna, Afundsjuka öfver de för- 7
måner som beviljades nya äfventyrare,
hvilka ankommo ifrån England SjOr-
de de gemensam sak med de ölver-
blifna af den gamla Irlänska stammen;
och dessa båda elementer, som hade
ett gemensamt band uti katolicismen,
bildade genast ett parti emot moder-
landet, då England omfattade den Re-
formerta trosbekännelsen, Egendomar-
na på ön, som redan en gång öfver-
gatt från sina ursprungliga herrars
ego, voro af ödet bestämda att ännu
cn gång komma i andras händer, en
dav de nu tillhörde katoliker.
Så konliskerades elfva grefskaner
på en gång af Jacob I, söm
detta ofantliga byte emellan en koloni
af Skoöttska Presbyterianer r, hvilka ban
lät nedsälta sig i Irland, emellan An-
12
delade
glicanska kyrkan och några af sina
fi 2
sunstlingar. Andra lands träckor blefl-
vo efter hand röfvade, 4 kraft af la-
gar emot de så kallade Papisterna.
Slutli gen blefvo, under Carl I, efter
ett uppror af Irländarne, 35, 500 jord-
gare beröfvade deras hem och 400
bland dessa föremål för förföljelser in-
för rätta. — Dessa förföljelser blefvo
; slutligen så häftiga, alt katölikerne,
begagnande sig af Konungens bryd-
samma penningeställning, erbödo ho-
nom alt under belägringen af Rochelle
på deras egen bekost: nad underhåll:
3.000 man fotfolk och hästar,
endast med vilkor att de icke qvidare
sknlle underkastas de protestantiska
Bisko pparnes inquisilion. i
Den olycklige fursten förkastade lik-
äl deras avbuds; den beryktade Er-
kebiskop en Usserii demonstrationer hä-
de öfverhande: nn, och Irländarne må-
ste förblifva ett rof för det Engelska
presterskapets godtycke.
En besynn erlig ödets lek
aldrig nägra Furstar varit mera äl-
skade af Katholi kerna, än Stuartar-
tarne, och aldrig någre hafva tillfo-
gat dem mera ont dt. Irländarne, som
i Protestanternes ögon ansågos lika med
afgudadyrkare, gjorde sig snart skyl-
diec till ett ävnn större brott. De
(örblefyvo Rovalister midt ibland det
560
gjorde att
allmänna affallet, och Carl fann en
brigshär ibland samma nation som
1 OK peer 0 TY: CP AT