—ALLL
IRLAND.
Sedan debatter ne i Engelska parla-
mentet om Irlands emancipation sluta-
de och ITert. af Wellington åtog sig
de vanlottade Katholikernas stora å-
liggande: emancipationen hos de Brit-
tiska statsmakterna, tyckes det nästan
som intresset för detta lands politiska
angeligenheter skulle helt och hållet
blifvit bortglömdt för de vigtiga till-
dragelserna på continenten. De sista
händelserna med OConnel och hans
folksamlingar har mången endast till-
skrifvit missnöjda folk-uppviglare, väl
förstående, att, sedan emanceipationen är
vunnen, återstår för Irland ingenting
mer alt önska. Sådant är dock på långt
när icke förhållandet. Vi erinra oss
änpa hura en ParlamentsLedamot, Mir
Saddlers, vid en debatt i katolikfrå-
gan , yttrade: Irländarn ropar på
bröd; och J bjuden honom emanci-
pationen Detta yttrande innefattade
in nuce Irlands närvarande belägenhet.
Nöden och behofvet äro de drifvande
orsakerna till folkrörelserna. Det är
icke skiljaktigheten i några religions-
dogmer som hälla fyra och en half
millioner menniskor i jäsning, utan det
är den episcopal a hicrarchiens, de En-
gelska autoriteternas och laxornas verk-
ligt hårda förtryck, som torde göra
delta folk kanske till Englands farli-
gaste fiende.
Sådan har ställningen i Irland fovt-
gått 1 århundraden. Barnen få på
mödrarn: as knän lära sig historien om
sitt fosterlands olyckor. Den sämsta
bonde känner de ställen der hans för-
fader varit föremål för någon Engelsk
äsventyrares misshandlingar, de jord-
stväckor som blifvit dem beröfvade.
Det gamla Irlands häfder hafva blif-
vit femnade åt lågorna, dess minnes-
vårdar förstörda och sjelfva dess ford-
na hemspråk till hälften förloradt; men
minnet al det långa förtryck de hdit,
det tyranni, som beherrskat dem, står
ännu Jika lefvaude för deras inbill-
ning som vid den tiden, då den Brit-
tiska soldaten erhöll en belöning för
hvarje Irkindares hufvud. Det är så-
lunda som sjelfva traditionen , i brist
af annat, hos detta folk ger näring
at hämdkönslan.
Landet, som af ålder styrdes af små
oberoende Burstar, blef i 12:te seklet
Ull en del underkufvadt genom en in-
vasion af Henric IH, som gjorde sig
till envåldsherre öfver en del af kust-
landet, der nedsatte en koloni och er-