(Slut fr. föreg. N:r)
Då vi icke vilja gå Medborgaren i
förväg med några vidlyftigare utdrag
ur artikeln, anse vi oss emedlertid hö-
ra på några utmärkande drag deraf
fästa en uppmärksamhet, hvaraf san-
nolikt ännu aldrig någon utländsk ar-
tikel om vårt land varit så väl för-
tjent, i synnerhet om man afräknar
ett eller annat nog starkt loford till
förmån för vissa af oppositionens med-
lemmar.
Författaren börjar med en fram-
ställning om vår ståndsinrättning. Han
drager af Ståndens sammansättning inga
lysande slutsatser till förmån för de-
ras sjelfständighet. De långa fem å-
ren mellan Riksdagarna, som göra sin-
pena ovana vid ärendernas be ehandling;
Adelns till en stor del beroeude såsom
Embets- och Tjenstemän; det band
som hvilar öfver Presterskapet derige-
nom att hierarchien finnes concentre-
rad i Konungens hand, som bortgifver
de betydlig aste prestlägenheter; ; Bor-
gerskapets beroende af Konungens en-
våldsmakt i fråga om allmänna hus-
hållningen , och ändteligen inskränk-
ningen i representationsrätten hos Bon-
de-Ståndet till de egentliga bönderne
äro allt brister, hvilka han med en
skarp blick och sakkännedom afhand-
lat och utvecklat till sina följder.
Han öfvergår härifrån till admini-
strationens grundsatser, hvilka han
gifver karakteren af en bestämd ovil-
ja för allt hvad som tillhör förbätt-
rings - andan. Oppositionens ställning
skildrar han ock träffande, då han
yttrar att de försök, som dess skenbara
kraft alstrat, alltid slutligen gifvit vi-
ka för den vanliga eftergifvenheten
emot de maktegande.
Han genomgår härefter händelser-
na vid sista Riksdagen ; den blom-
strande skildringen af Rikets (finan-
cer vid dess öppnande, och de fem
millionernas öfverskott ); debatten om
liddarhus-ordnvingen, justerings-talen
af H. E. af Wetterstedt m. fl ; publi-
citetsfrågan , debatterne om fylleriför-
ordningen och sedernas tillstånd, pro-
positionen om statsverkets tillstånd och
behof, frågan om Kungsskjutsen med
den välkända offerceremonien, Riks-
dagens utdragande, hvaruti han ser
en naturlig taktik af Styrelsen; stri-
derna härom; deeharge-betänkandet;
oppositionens afhållande från voterin-
gen, och tryckfrihetsfrågan som han
anser för den vigtigaste af alla. Här
uppehäller han sig serdeles vid hän-
delserna i bondeståndet , dem han be-
traktar med en förvånad blick, och
förgäter icke Hr Rosenqvists uttryck