Sö OA OS OP SW oo SBSERBPERES KS TIFF TO
t. ex. National, för den 22 Januari,
har sedan den ryktbara förklaring uti
hvilken Nord-Amerikanerne framlade
inför verlden sina klagopunkter emot
England, någon nation återfordrat sina
rättigheter i ett språk, mera uppfylldt
af öfvertygelse och storhet! Och huru
mycket mindre äfventyr var det icke
för Nord-Amerikanerne, att protestera
emot Englands tyrani! America
beskyddades af afståndet, hafvet och
stormarna. England kunde endast då
och då skicka små härar. Insurgen-
terne hade otillgängliga tillflyktsorter
i de stora ödeskogarna. Hurudan är
deremot Polens ställning? Framför sig
fyrahundradetusen Ryssar, eldade af
vilähet, förtrytelse och nationalhat!
Bakom sig Preussen, sjelft underka-
stadt absolutismen ) och till en stor del
styrdt af sina landtvärns-corporaler!
På andra sidan Österrike, det oblid-
keliga Österrike, som icke skall låta
någon flykting undkomma, som, i hän-
delse Polackarna blifva besegrade och
söka rädda sig, skall återföra en och
hvar af dem, för att öfverlemnas åt
den Rysska mildheten. Och Frank-
rike! — Det är långt borta, på fyra-
hundrade mils afstånd; och låge det
än närmare, så skulle dock dess di-
plomati i dansskor och hvita handskar
blifvit förbryllad af, man vet icke
hvilken egoistisk politik af en låg natur.
Polackarna veta allt detta; de haf-
va betraktat sin belägenhet under alla
synpunkter; de vilja det oaktadt be-
fria sig, eller skola de testamentera
sin hämnd till andra tider, åt lyck-
ligare generationer.
Finnes det då ingenting som kan
frälsa Polen undan Moskowiternes sab-
lar? är en fråga som hvarje foster-
ländsk Fransman skall göra sig då han
läser Polackarnas manifest. Det är,
säger man, fyrahundrade mil emellan
oss och Polackarna. - Deremot ligga
Belgerne, Spaniorerne och Italienarne
för nära. Det felas, som man ser,
ingalunda förevändningar för att un-
derstödja den mest förhatliga politik,
Nan säg
icke skulle kunna genomtåga Tyskland
för att bispringa Polackarna. Hvad
man är lycklig att hafva hittat på
denna enfaldiga omöjlighet! Men skul-
le vi icke kunna göra något annat?
Vet man icke, att ifrån det ögonblie-
ket uppresningen i Warschau utbröt,
är det icke ullåtet, ej blott för en
krigshär, utan icke en gång för någon
y
DD
er, att de Fransyska härarna
TER VE RTR er MM RR MM MAf oo SÅ 8 HT ON
Oo
icke skall lemnas samma beskydd hos
den gamla heliga alliansens rege-
ringar, som Bourbonernas liljor! Om
det faller mig in, att gå ått dela den
ädla Polska nationens faror, så är det
icke af Ludvig Filips minister, utan
af Kejsaren Nicolai Envoyd, som jag
måste begära mitt pass; och om jag,
oaktadt hans vägran, beger mig på
vägen, skall man arrestera mig i den
första Preussiska stad; jag skall för-
gäfves åberopa att jag är Fransman.
Kommen öfver BRhenströmmen, är jag
således icke längre Fransk, utan Rysk
undersåte. Nej! en Styrelse i Julii-
revolutionens anda och intressen bor-
de icke underkasta sig sådana vil-
kor.
Om Preussen och Österrike blifva
Rysslands allierade emot Polen, hvar-
före skulle icke Frankrike alliera sig
med Polen emot dessa trenne makter?
Hvarföre skulle vi icke erkänna Po-
lens oberoende , då vi förr eller sed-
nare behöfva det, — emedan det all-
tid varit af vigt för vår politik?
Polen ligger långt ifrån oss; men det
öfra Halien och Rhen-provinserna lig-
ga oss nära. Om Ryssland och dess
allierade hade att frukta diversioner
af oss, öfverallt der våra härar och
flottor kunna nå dem; om Turkarnas
disposition med någon bestämdhet un-
derstöddes af vårt kabinett; månne
icke då Ryssland och dess allierade
skulle något dröja innan de kastade
sig på Polen och begynte ett allmänt
krig, hvars utsigter äro oberäkneliga,
men som bör vara förfärligare för dem
än för oss.
Ja! vi skulle kunna, utan att skju-
Ita ett kanonskott, erhålla ett upp-
skof för Polackarne; och ett uppskof för
dem är detsamma som lifvet. Men dc
som vid första underrättelsen om Pol-
ska approret sade: Polackarna bluf-
(va väl tuktade?, kunna de väl ta-
Ja i Frankrikes namn ett språk, som
I tvänne millioner armar skola vara fär-
i diga att understödja när det gäller?
tLamheter och fel i den inre styrelsen
äro ett ondt, som mer eller mindre
lätt kan upphjelpas; ett kolteri mer
jeller mindre uppbär ansvaret derföre;
jmen i den yttre politiken gäller det
något mera, det gäller fosterlandets
heder och urgamla intresse!! En
svag och oskicklig minister vanhedrar
sig sjelf och nationen med sig. Säkert
är alt Frankrike icke önskar att Po-
len skall tuktas; det skulle i detta
mee ————L LL re —L Ä——.t— ———— te mvveaeemvmemevemmee —
rr —
—? KK — —--—- X — --— -- -— —-—-—-———— —-—-—— — -—-—-— ——- - X- ——
OO mm — ——t— —— — —-— — —----——-——nHUwwU——-——-—-——-—-—-- 2 me r-— —-—r—r———-— -—-— —-C—
ARR
hemt
parti
köpt
derb
ligen
brän:
hvar
den :
net,
vid I
vin,
san q
af ke
tiga
med
emot
tet a
echur
brän
ven,
sande
funn
brän
gran
F
Tin
na NM
ring:
re
fÖres
tidni
cn
Oo
ÅA
för
ICdes
fari
salt
Dett
ter
ledni
nesla
ansp
att t
Pete
bach
förm
rätte
Pola
med
NySssI
unde
väck
Fäd
tills
N